Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan motsatsen till min kost, mycket mejerier och fett, rött kött osv. det gemensamma är väl egentligen bara avhållsamheten från socker. Detta komplicerar min vardag, jag har otroligt svårt att få ihop dessa två typer av kost, det slår slint i hjärnan på mig så jag får helt enkelt laga två helt olika maträtter och mamma som kommer lite i kläm får välja det hon tycker verkar godast, måndagar och tisdagar är lätt för då jobbar Thomas kväll och har med sig tonfisksallad till jobbet, när han kommer hem får han ägg och bacon en dag, korv eller köttsoppa en annan. Jag kan laga vad jag vill och mamma äter eget. De andra fem dagarna gäller det att planera, förbereda och ha framförhållning, annars kör det ihop sig mentalt för mig. Jag gnäller rätt så mycket om matlagningen, men eftersom Thomas jobbar heltid och jag är hemma så ligger den lotten hos mig, mamma hjälper till så gott det går men hon har dåligt med ork. Jag brukar försöka att tänka så här; var glad att du kan laga mat och har någon att laga till!!

Jag försöker tänka ”ren mat” när jag lagar till mig, det kan se ut så här; grönsaksbiff, råkostsallad och en kokt grönsak, broccoli t.ex med citronsaft på, citronsaften gör under med smaken på broccoli, ibland lite matvete eller råris till, jag byter ut grönsaksbiffen mot torskrygg, lax eller kycklingfilé, man kan ju även marinera på olika sätt. Jag försöker att låta bli en massa röror, jag har en svaghet för röror som ofta inte blir så goda som jag tror, det är svårt att göra goda röror utan ost tycker jag. Jag har helt slutat med att försöka hitta en vego ost som är ätbar förutom ”parmesanost” den är helt godtagbar faktiskt, är det någon därute som har förslag på en god vego ost tas det tacksamt emot.

Här kommer en länk till institutet för medicinsk yoga www.medicinskyoga.se här kan man få råd, tips och beställa cd skivor.

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min del men jag har faktiskt mig själv att skylla. Det sista året har jag käkat en strikt diet, inget rött kött, inga mejerier, kort sagt en mager kost med väldigt få inslag av fett enligt en MS diet som jag fick mig rekommenderad för lite drygt ett år sedan. Att sedan utsätta sig för smör, grädde, vitt bröd och en fet ost klarade inte min ”lilla” mage av helt enkelt, men i dag mår jag bra och är tillbaka på den smala vägen igen. Jag tycker om maten jag äter, det går väldigt bra faktiskt, om jag mår bättre eller inte är svårt att säga eftersom jag fortfarande får mina Mabthera behandlingar, så det är svårt att avgöra vad som är vad, men jag tror att det är bra att äta enligt den här dieten även innan min sista behandling så kanske jag är lite mer förberedd när den dagen kommer, så tänker jag i alla fall. Under det här kommande året kommer jag att lägga till cocosolja och verkligen anstränga mig att dra ned på socker och även helt utesluta raffinerat spannmål, har inte kunnat låta bli basmatiris och färsk pasta, då och då, det blir en slags utveckling av den här kosten jag äter, det blir helt enkelt en antiinflammatorisk kost.

Ett nytt inslag i min vardag är Yoga, jag började i höstas med medicinsk yoga på Maroja yoga här i Lindesberg, där går jag varje torsdag, sedan i november blir det en timme om dagen, 6 dagar i veckan med en yoga form som är speciellt anpassad för individer med neurologiska sjukdomar, som jag gör för egen maskin, hemma, jag gjorde ett uppehåll under juldagarna och fick då surt erfara vilken skillnad yogan gör för mina stela och ömma leder, det var inte förens jag lät bli som jag insåg den positiva inverkan som yogan gör för min kropp. Min yoga lärare har en massa erfarenhet av just MS och yoga, så det känns verkligen som om jag är i trygga händer. Det är en modifierad form av Kundalini yoga, som är, om jag förstått det rätt, den ursprungliga formen av yoga, koncentrationen ligger på andning och mycket meditation, övningarna är anpassade så man kan göra dem sittande på en stol, men mitt mål är att småningom komma ned på golvet.

Jag lägger ut lite länkar i morgon om det är någon som är intresserad.

Sixtysomething

”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal singlars liv i förorten till en större amerikansk stad. Jag följde den här serien slaviskt, jag var ”thirtysomething” hade precis fått barn och levde dessutom i USA, inte i någon förort utan mitt på Manhattan visserligen men hur som helst kunde jag verkligen relatera till vad som utspelades. Nu är jag snart sixtysomething och efterlyser en serie som jag kan relatera till i nuläget, gärna ett gäng coola sextioplussare som gör en massa spännande saker, jag har en massa vänner som gör roliga och spännande saker, även jag själv hittar på ett och annat då och då men på TV finns banne mig inga cuttingedge sextioåringar, vet inte om ”cuttingedge” är rätt uttryckt men ni förstår vad jag menar, gör något utöver det vanliga. Finns det några sextioåringar på TV över huvud taget, förutom kungen, Silvia och en och annan torr förståsigpåare?

Det känns inte inspirerande att fylla sextio, känns inte någe coolt överhuvudtaget! När jag tänker på mig själv så känner jag mig absolut inte som sextio, någonstans mittemellan 30 och 40 befinner jag mig fortfarande, när jag ser mig i spegeln kan jag tacksamt konstatera att jag heller inte ser ut som sextio, ganska slät i hyn och pigga ögon. Man kanske ska försöka att bara leva och inte tänka på ålder i siffror utan i erfarenhet och tacksamhet för att man har fått vara med så länge, jag hoppas och siktar på ca 30 år till eller kanske 117 år som tydligen den äldsta i världen är, då får jag hänga med i 57 år till!!! Det är nästan lika länge som jag levt.

När jag fyllde trettio, bodde jag fortfarande på Long Island, den dagen vräkte snön ned vilket betydde att alla butiker var stängda, Fred, som var min dåvarande man, hade inte för ett ögonblick tänkt på i förhand att det var min födelsedag så ingen present, god frukost, blommor eller födelsedagsmiddag, jag var ganska förkrossad faktiskt. Som väl var ringde naturligtvis min ömma moder, jag hade säkert fått ett kuvert från henne i förväg med kort och lite slantar, även min fina vän Inga-Lill Gustavsson ringde och grattade, hon är för övrigt en riktigt cool sextioåring. Jag är säker på att jag kanske någon eller några dagar senare blev grattad med både middag och presenter av Isadoras farmor och farfar, men jag minns att jag kände mig blåst på 30-årsdagen. När jag fyllde 40 höll företaget jag arbetade på att gå i konkurs och eftersom jag var väldigt personligt involverad, blev det bara en snabbt inhandlad smörgåstårta och några flaskor vin tillsammans med mina allra närmaste, mycket trevligt för övrigt, men ingen stor fest. När jag fyllde 50, låg min styvfar svårt sjuk på USÖ, vi hade fruktansvärt dåligt med pengar, så den dagen minns jag inte överhuvudtaget, förutom att presenten jag fick av mamma och Ivan gjorde att vi kunde äta resten av månaden. I dag är det på sätt och vis ett liknande scenario, vänner som skulle ha kommit i dag har blivit sjuka, men jag är såå tacksam för att en av dem förhoppningsvis är på bättringsvägen, lång väg till att bli helt frisk men han är en bit på väg, min andra sjuka vän behöver massor av stöd och kärlek, vilket hon får av sin familj, jag försöker så gott jag kan också, så ska det nog reda ut sig även där.

Jag har blivit uppvaktad av min man som sjungit för mig på telefonen från sitt arbete och min fina mamma har uppvaktat med blommor och en slant som för övrigt skall användas till resa senare i vår med Isadora. I eftermiddag  skall vi fika med Wilma tårta och makens goda Ökensand kakor, sedan blir det lax med romsås och sparris, en god Amarone och mer tårta.

I skrivandes stund intar jag en kopp kaffe och lyssnar på Pat Metheny, Charlie Haden, Beyond the Missouri sky,rekommenderas, framför en värmande brasa.

Så ni hör, det går ingen nöd på mig:)

  0

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslökssås efter mammas recept, kokta små fina rödbetor med ädelost sås för dem som får äta det, kokt potatis från vår handelsträdgård och ny spritade gröna ärtor, som jag för övrigt rekommenderar för er nervsvaga där ute, sitt i soffan med något trevligt program på tv, Ernst t.ex ha påsen med spritärtor och en sil i knäet, en skalkniv i handen och en påse för renset på golvet bredvid dig, på så vis blir spritandet meditativt och bomull för själen. För övrigt gjorde jag även en vegansk röd vinbärstårta, Linn fyllde år i torsdags.

Ett mörkt moln på himlen finns i form av min stackars ömma moder som återigen har problem med magen, hon kunde tråkigt nog inte vara med och äta i går, hon låg till sängs med illamående och magknip, nu hoppas vi att det bara är en bakterie eller något hon ätit, det ät ju rötmånad, vi får se hur hon mår i dag, hon och Isadora sover fortfarande.

Nu ska jag försöka få in vardags lunken igen, jag vet att mina nerver mår bra av det, något annat som står på ”to do” listan är att komma igång med lite aktiviteter, träning på cross country maskinen t.ex att åka till Örebro för besök på museer och konsthall, försöka att komma ihåg att göra något roligt utöver det vanliga, man blir mer intressant då, både för sig själv och andra.

Det här var igår, jag glömde att lägga ut texten men hur som helst gick allt bra i går, inga panikattacker och inga SJ förseningar och mamma mår bättre, så i dag ska hon och jag äta kräftor, vi köpte några svenska signalkräftor, på Lidl faktiskt, Lidl är inte så dumt egentligen, visserligen önskar jag att Lidl i Sverige var mer likt Lidl i Amsterdam, där kunde man köpa en flaska mycket bra Bordeaux när man handlade middagsmaten, men man kan inte få allt, för övrigt gillar jag vårt Svenska systembolag.

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar och kan, medicinerna läker inte panikångest och depression men visst, är man inne i en svacka som är så svår att ta sig ur att man inte ”ser skogen för alla träd” kanske man måste ta till medicin, medicin har hjälpt mig många gånger, tror jag i alla fall, man kan inte så noga veta om man läser forskning på ämnet, jag har ätit serotonin höjande läkemedel. I mitt fall tror jag att serotoninet inte alltid är för lågt men somliga har, om jag förstått det rätt, kroniskt låg halt serotonin i kroppen och rekommenderas att alltid äta dessa preparat.

Med andra ord, har man anlag för depression och panikångest har man för låg serotonin halt i kroppen, hur ofta stämmer det? Kan det inte vara så att man helt enkelt reagerar helt naturligt på hur världen ser ut i dag, om man lyssnar på nyheterna får man genast information om hur många anledningar som helst att få panik över. Egentligen borde jag både skrika och gråta över det som nyhetsförmedlaren berättar, jag borde kasta mig på golvet och slita i mina kläder, vrida mig som en mask, ja riktigt reagera på det jag hör. Skulle jag må bättre då? Jaa kanske. Jag kan omöjligt göra något åt allt som händer i världen men jag kan ju reagera åtminstone, jag gör inte det, jag bara konstaterar kallt att jaha, där var det ytterligare en jordbävning med flera tusen människor som gick åt, eller ytterligare en terrorattack eller ytterligare ett oväder som ödelägger byar och t.o.m städer. I bästa fall, om händelsen skett tillräckligt nära kanske jag blir tillräckligt upprörd för att skriva en blogg i ämnet eller åtminstone diskutera detta med maken över kvällens glas rödtjut.

Eftersom jag som så många andra med mig inte orkar reagera med kraft och intensitet direkt när informationen når mig kommer kanske reaktionen i form av depression och ångestattacker i efterhand. Jag har märkt att min ångest löses upp om jag forcerar fram en riktig gråtattack så under dessa perioder försöker jag gråta så ofta som möjligt, det vattnar ur ångest känslan.

Jag känner att jag måste skriva lite mer om detta, ni underbara lilla skara läsare av min blogg är mitt ack så viktiga bollplank, så tillsammans kanske vi kan lösa det här med ångest och depression, haha, we wish!

Nu har Isadora åkt för den här gången, behöver väl inte tillägga att det är vansinnigt tomt, men hon kommer faktiskt en sväng till innan hon åker hem till Malmö, på söndag och stannar till måndag så vi behövde inte säga hej då så där jätte alvarligt ännu. Hon och en kompis har hyrt bil och är nu på väg till västkusten för att campa med tält. Det har varit en jätte bra vecka, förutom att jag av någon underlig anledning har haft riktigt jobbigt med panikångest attacker slag i slag, har knappt hunnit andas förens nästa kommer, det värsta med dessa attacker är att jag nästan aldrig vet varför, när man helt plötsligt befinner sig i panikläge vill man gärna definiera en anledning men icke sa Nicke, de kommer ofta när man absolut inte har någon anledning att må dåligt. För er som aldrig haft någon panik attack kan jag lättast beskriva dessa så här: tänk er att ni befinner er på ett flygplan och att det helt plötsligt börjar förlora höjd, du inser att planet är på väg att störta, känslan som då troligen sprids i din kropp och hjärna är väldigt lik en panikattack, jag vet, jag har befunnit mig i ett plan under dessa omständigheter, så jag vet hur det känns.

En sak har jag förstått, jag tål ingen som helst stress, jag har t.o.m svårt att hantera ett inspirerat samtal när jag mår så här, jag måste dessutom vara väldigt noga med vad jag ser på tv, vilket är ju ganska bra, jag har slutat lyssna på deckare, kanske också positivt, med andra ord, jag måste städa bort alla moment i min vardag eller fest som skapar oro. Men samtidigt måste jag ju utmana mig själv annars kommer mitt liv att bli alldeles för innehållslöst och trångt, jag måste försiktigt tänja ut cirkeln runt mig igen, med ljusa, positiva och trygga aktiviteter och omringa mig med positiva människor som inte stjäl min kraft, som väl är har jag inga sådana i mitt liv nu för tiden, som stjäl min kraft alltså.

I dag ska jag ta cykeln och besöka vår fina handelsträdgård för lite ägg köp, det är sådana små händelser som jag behöver, kanske jag även köper någon fin blomma.

Nu är Isadora här, hon har varit här sedan i söndags, hennes tåg skulle anlända i Örebro kl 20.47 men bussen till Lindesberg skulle inte avgå förens kl 22.10 så vi bestämde oss för att hämta henne där i stället, det hela slutade med att hon blev mer eller mindre fast i Mjölby, där skulle hon få vänta i två timmar på en anslutnings buss vilket i sin tur betöd att hon inte skulle komma fram till Örebro förens 22.20 så vi bestämde oss för att helt enkelt hämta henne i Mjölby. Vi fick en riktigt trevlig kvällstur genom sommar vackra Sverige i stället för att bara sitta hemma och vänta, man kan väl slutligen påstå att SJ inte har något vidare koll på läget, men det vet vi ju redan.

I måndags gjorde vi inte så mycket förutom handla, prata följa mamma till röntgen, man tar äntligen hennes yrsel på allvar och prata mera, laga mat, äta och dricka ett glas vin eller två men i tisdags gjorde vi en utflykt med slutdestination, Spikens fiskeläge utanför Lidköping. Först fikade vi med medhavda ägg mackor vid Bora sjön, sedan besökte vi Skagersholm, där jag spenderade somrarna hos farmor, jag visste redan på förhand att huset var i ett fruktansvärt skick men när vi kom fram fanns inget hus längre, det var rivet, alla byggnaderna förutom en gammal smedja var borta, det kändes konstigt och tragiskt. Trädgården som farmor var så noga med var helt övervuxen, det enda som fanns kvar var träden där vi hade gungorna, mitt Skagersholm som jag bevarar i mitt minne är officiellt borta för evigt men en så länge har det inte byggts något nytt på tomten, det hade känts ännu värre. Jägmästare Stolts hus fanns kvar, slitet och förfallet visserligen men det stod där med sin underbara punsch veranda, allt annat fanns också kvar, herrgården och flyglarna, svinstian, ladugården, båthuset och en mycket vresig sjö, Skagern. Det är en mycket speciell trakt, magisk, jag skulle vilja ha ett sommarvisste där, kanske, kanske.

Vi åkte vidare mot Lidköping genom vackra Västergötland, i Lidköping besökte vi Rörstrand och Delicato, vi köpte koppar men inte Rörstrand, de hade inte Eden, jag vill ha Eden koppar, jag köpte tre stycken Ittala koppar, Taika, i stället, jag blev jätte förtjust i dem, Taika betyder ”magi” på svenska, ska köpa en till, då har vi fyra Taika och fyra Mon ami, Rörstrand. Mamma och Isadora handlade också lite av varje.

Spikens fiskeläge rekommenderar jag innerligt om ni inte redan varit där, det var nästan som västkusten eller Öland, små röda bodar där man kunde handla massor av god fisk, både rökt och färsk, vi åt lunch och promenerade, inhandlade ål, rökt fjällröding och hjortron sås, vi tog även en snabbtitt på Läckö slott, imponerande byggnad! Härlig dags utflykt!

Här hade vi våra gungor

Nu har nästan en vecka gått, sedan maken åkte till Kiruna, han kom hem igen i går så nu är allt som vanligt igen, det är skönt att han är hemma igen, det är tomt och konstigt utan honom. Resan hade rullat på jätte bra, inga motorstopp eller andra fadäser, inte heller särskilt mycket mygg men den infon kom från Thomas och han märker inte myggen, ska höra med barnen. Thomas har köpt rökt, torkat renkött för 700 kr kg, men åhhhhh så gott, vågade smaka lite i går trots min special kost, det finns ju inte en gnutta fett på ren så det är nog ganska ok i små mängder.

I morgon kommer Isadora, det ska bli härligt, har längtat så, vi har inte så mycket planerat vilket jag tycker är skönt, men en sak vi ska göra är en utflykt till Lidköping och Rörstrand, där ska muggar inhandlas, har bestämt mig för Mon ami eller möjligtvis Eden, vi får se vad det blir. Vi ska naturligtvis även besöka Delicato, för makens räkning framförallt. Efter det ska vi käka lunch på Spikens fiskeläge och ett snabbesök till Läckö slott ska vi också hinna med. Eftersom vi passerar Finnerödja vill jag gärna ta en snabb sväng ned till Skagersholm vid Skagern och se hur det ser ut i dag, vi gör det då och då så jag förväntar mig inga stora överraskningar, tänk om tomten är till salu som farmors sommarstuga stod på!! Huset stod faktiskt där när vi besökte Skagersholm sist men det var otroligt illa medfaret så jag skulle bli mycket förvånad om det klarade en vinter till. Kanske jag kan hitta några växter eller fröer som jag kan ta med hem och plantera, det vore som att ha en bit farmor i trädgården.