Nu har nästan en vecka gått, sedan maken åkte till Kiruna, han kom hem igen i går så nu är allt som vanligt igen, det är skönt att han är hemma igen, det är tomt och konstigt utan honom. Resan hade rullat på jätte bra, inga motorstopp eller andra fadäser, inte heller särskilt mycket mygg men den infon kom från Thomas och han märker inte myggen, ska höra med barnen. Thomas har köpt rökt, torkat renkött för 700 kr kg, men åhhhhh så gott, vågade smaka lite i går trots min special kost, det finns ju inte en gnutta fett på ren så det är nog ganska ok i små mängder.

I morgon kommer Isadora, det ska bli härligt, har längtat så, vi har inte så mycket planerat vilket jag tycker är skönt, men en sak vi ska göra är en utflykt till Lidköping och Rörstrand, där ska muggar inhandlas, har bestämt mig för Mon ami eller möjligtvis Eden, vi får se vad det blir. Vi ska naturligtvis även besöka Delicato, för makens räkning framförallt. Efter det ska vi käka lunch på Spikens fiskeläge och ett snabbesök till Läckö slott ska vi också hinna med. Eftersom vi passerar Finnerödja vill jag gärna ta en snabb sväng ned till Skagersholm vid Skagern och se hur det ser ut i dag, vi gör det då och då så jag förväntar mig inga stora överraskningar, tänk om tomten är till salu som farmors sommarstuga stod på!! Huset stod faktiskt där när vi besökte Skagersholm sist men det var otroligt illa medfaret så jag skulle bli mycket förvånad om det klarade en vinter till. Kanske jag kan hitta några växter eller fröer som jag kan ta med hem och plantera, det vore som att ha en bit farmor i trädgården.

I dag har maken åkt till Kiruna med tre av sina barn, det känns lite konstigt, han har faktiskt inte varit bortrest sedan vi bodde på Vrana, det är över tio år sedan. Jag är ju inte ensam, mamma bor ju här, det är jag alldeles särskilt tacksam för nu, jag är en liten aning mörkrädd.

Vi ska göra saft, men först måste vi plocka de nästan övermogna röda vinbären, det tar emot lite, det är så fördärvat varmt men de måste plockas annars blir det fågelmat, förra året gjorde vi gelé, vi har kvar ganska mycket av den så nu gör vi saft i stället. På tisdag kommer det en vän hit från Örebro, hon ska få lax till middag och vinbärstårta till efterrätt, kanske vi kan lura på henne ett par liter vinbär!

Det blev tre 75 cl flaskor med gudomlig saft, röd vinbärssaft är mycket godare än svart vinbärssaft, vi ska plocka mer så det blir nog tre flaskor till. Det är faktiskt första gången jag kokar saft, det var inte så svårt, lite kladdigt bara, jag följde Bonniers kokbok och ropade upp till mamma emellanåt om jag blev osäker.

Det här med att safta och sylta har alltid varit en verklighet varje sommar och höst sedan jag var barn, när jag var hos farmor på Skagersholm, konserverades det , allt från grönsakslandet skulle i burkar, för att inte tala om all svamp som plockades, när farmor blev gammal och flyttade till Helsingborg skulle jag hjälpa henne att städa ett skåp där hon förvarade konserver, längst in hittade jag en burk med svamp, ”God svamp 49”, stod det, det var alltså en burk som farmor konserverat 1949, vi gjorde en utsökt svampstuvning på den, det var absolut inget fel på den. Det här hände 1975, så svampburken var 26 år gammal. Längst ned i hennes frysbox gjorde vi också en del fynd, t.ex rådjurssadel från 52, den slängde vi.

Mamma och Ivan hade ett jätte stort grönsaksland med allt möjligt som skulle förvällas och frysas, massor av äpplen som skulle plockas, skalas, klyftas och frysas in till pajer och kräm. En del år blev det så mycket äpplen att de gjorde must på dem, musten kom tillbaka i stora behållare som mamma hällde upp i rena mjölk kartonger och frös in, den musten, kan ni tro var god. Bär, massor av bär vissa år, lingon, blåbär och vinbär, både svarta och röda och att inte förglömma, hjortron. Lingon blev sylt, blåbär blev också sylt om det var mycket, en del frös mamma in till paj, vinbär blev saft och gelé, hjortronen frös in och serverades senare under året, varma till glass, eller i creme fraiche till varmrökt lax. Hos mormor handlade det mest om lingon, jag har tydliga minnen hur hon satt vid köksbordet och med flinka fingrar rensade det röda guldet.

I går körde min make och jag förbi Sunnankärr, gården min styvfar och min mamma både på i nästan 40 år, Ivan bodde väl där i 50 år skulle jag tro, det är sig likt men ändå inte. Skogen runt omkring har blivit bryskt behandlad, det finns knappt några svampskogar kvar, tänk vad landskapet förändras av lite skogs avverkning, istället för stolta furor växer det sly, det ger ett ogästvänligt intryck, alla fina stigar och småvägar är för alltid borta eller förändrade, ljuset över gården är helt annorlunda p.g.a detta, förr föll det vackra skuggor över gårdsplanen och jag upplevde en trygghet i att träden på något sätt vaktade över gården, landskapet var tydligare markerat, det fanns tydligare linjer mellan det odlade, tuktade och den vilda skogen, jag känner sorg när jag besöker Sunnankärr som inte är vårt längre och ångrar djupt att inte jag och Thomas kunde ha tagit över gården, men kanske, kanske kan vi hitta vårt eget Sunnankärr så småningom, vi letar ju.

För mig har bergslagen alltid varit förknippat med stora skogar, skogar som har stått och vuxit till sig i decennier, lite mörka, mossbeklädda och kuperade, hemlighetsfulla som rymmer all sorts oknytt och nuförtiden både varg, björn och lo. Det är tätt med sjöar och små, nästan svarta tjärnar. Det finns en tjärn, inte långt från Sunnankärr, där vi brukade åka och ta ett kvällsdopp, Abborrtjärn, när man kom fram fick man parkera bilen och sedan gå en bra bit rakt in i skogen, man fick gå i vattnet från en berghäll eller dyka rakt i som min styvfar alltid gjorde, det skulle jag aldrig ha vågat, jag spetade i med skräckblandad förtjusning, den var alltid ganska kall och som sagt var, mörk, nästan svart, jag hade alltid en känsla av att något sträckte sig efter mig när jag simmat ut en bit, för att när som helst rycka tag i min fot, har kanske lyssnat lite för mycket på farmors berättelser om näcken.

I går använde jag min cykel för första gången på nästan två år, jag har inte vågat cykla sedan jag fick min diagnos i oktober 2014, jag ramlade så pass många gånger, både med cykel och utan, så jag slutade både att gå och cykla, nu överdrev jag lite, självklart går jag, men har man ramlat så många gånger som jag gjort och dessutom verkligen gjort mig illa flera gånger, blir man nästan överdrivet försiktig. Problemet är att överförsiktighet leder till felbelastning så nu har jag ont i en höft eftersom jag felbelastar när jag går, men det kan jag åtgärda med lite olika rörelser, om jag bara gör dem!

Hur som helst, i går tog jag fram cykeln, dammade av den och efter viss mental övertygelse tog jag mig upp på cykeln och trampade iväg, det var lite läskigt men bara jag kom upp på cykeln gick det bra och ganska snart upptäckte jag att jag cyklar mycket bättre än jag går, men…jag måste köpa en hjälm, innan jag gjort det kommer jag inte att cykla längre än till handelsträdgården, den kan man ta sig till via södra kyrkogården, ingen ”levande” trafik med andra ord och ramlar jag landar jag på gräs.

Vår handelsträdgård är fantastisk, där kan man handla plantor på våren, blommor, örtkryddor, sättpotatis m.m allt som en handelsträdgård ska ha, där finns även en loppmarknad där man verkligen kan göra fynd och dessutom har han ett litet men exklusivt urval av hälsokostprodukter, bl.a världens godaste sesampasta, den mörkbruna, rostade sorten, himmelsk!! I går köpte jag sesampasta, färska ägg, färsk potatis som är kritvit och helt ljuvlig och en blomma, vit svartöga, den vanliga är gul. Nästa vecka kommer han att ha färska rödbetor, lök och morötter, meddelade han, då ska jag göra grönsaks platå med Aioli, namnamnam.

I dag ska jag åka till Örebro och hälsa på vänner, vi ska bl.a gå och käka på Lilla Örebro, problemet är att de troligen inte har något som jag kan äta där, vad gör jag då? Jag kan fuska en dag, troligen gör jag det, jag beställer helt enkelt in det minst ”farliga”, jag håller mig till något vegetariskt eller kanske fisk, fusket blir tillbehören som ofta består av något med mejerier i, ost och grädde t.ex Jag vet att dom har risotto, det skulle jag vilja äta men då blir det parmesanost också. Vi får se hur jag gör.

I förrgår lagade jag röding till mor och make, lätt panerad med massor av smör i ugn, själv åt jag rotselleribiffar med salas verde, jag skar rotselleri i skivor och för kokade dem i ca 10 min, sedan panerade jag dem och stekte i lite rapsolja, salsa verde består av massor av persilja, lite basilika, kapris, sardeller och olivolja, man bara mixar allt till en grön sås, jag tycker den passar bra till det mesta. Rödingen blev helt fantastisk, vilken fisk det är! Jag smakade lite, den var himmelsk, min mat blev också jätte god. I går gjorde jag makaronipudding, själv åt jag rester från i fredags, tupp i vin utan tupp, jag använde kycklingfilé, champinjoner, purjolök och lite rökt paprika i stället för rökt fläsk, 3 dl rödtjut och 1 dl vatten och kycklingfond, det är ett helt ok recept, inte lika gott som originalet men helt godkänt. Det är bra mat, jag behöver inte laga två rätter, alla kan äta det.

I dag behöver jag inte laga någon mat, skönt!!  

Som väl är så verkar Ebba ha kryat på sig, hon är i alla fall som vanligt igen, äter och dricker bra, det enda som är lite jobbigt är kragen, såret börjar läka så det kliar förskräckligt, det är rent ynkligt att se henne försöka komma åt med kragen på sig, men hon måste stå ut några dagar till innan jag kan släppa henne fri, jag tvättar med klorhexidin lösning, det verkar som om hon tycker det är skönt.

Det är en omtumlande upplevelse när ens kära husdjur blir sjukt, jag har varit hemskt trött och sovit dåligt, jag vaknar flera gånger per natt och kollar så att Ebba är ok. Jag vill inte ens tänka på den dag jag är tvungen att ta farväl till henne. Isadoras moster och morbror har precis varit tvungna att göra det, deras lilla Max var 16 år men nu har han fått gått till hund himmelen vilket jag förövrigt hoppas är samma himmel som jag kommer till så småningom, jag vill gärna tro att pappa är där med sina hundar och att min styvfar Ivan är där med sina katter.

För några år sedan när min styvfar gick bort, ganska plötsligt p.g.a hjärtat, sålde min mamma deras gård, Sunnankärr och flyttade till Örebro, det innebar att hon även var tvungen att lämna sina älskade katter, hon hade en klausul i köpekontraktet där köparna förband sig att ta väl hand om hennes två katter för resten av deras liv, de var då 14 år tror jag, detta var 2007 så de borde vara borta nu, mamma lämnade dessutom ett matbidrag på 10 000 kr till köparna, vi har ingen aning hur det gick men jag tror att de fick det bra, mamma klarade inte av att åka dit och hälsa på, det var troligen bland det svåraste hon har behövt gjort, men det var för katternas skull så de inte skulle behöva bo i en trång lägenhet i stan med små möjligheter att komma ut.

Nu när hon bor hos oss kommer Ebba ofta upp till henne och hälsar på, det uppskattar både Ebba och mamma.

Nu har vi kommit hem från veterinären, Ebba var jätte duktig och det var jag också, det är inte kul när en av det käraste man har blir stucken av nålar både här och där, jag tror det var värre för mig än för henne. Hur som helst konstaterades att ”bölden” på Ebba var infekterad, hon, veterinären var en hon, tömde den på var och tog en odling, där av kragen, Ebba får inte slicka på såret, sedan tog hon blodprov, fyllde tre rör, rören och nålarna var så små, så små. Vidare klämde hon igenom Ebbas kropp och ställde en massa frågor. Summa summarum, proverna visade ingenting och odlingen var full i bakterier, ingen tumör, phuuuuuu, veterinären ansåg att ingen vidare utredning behövs för närvarande när det gäller Ebbas kramper, eftersom de kommer så sällan och inte varar längre en på sin höjd en halv minut. Bölden är en infekterad talgkörtel, den får jag tvätta ett par gånger om dagen och hon får ha kragen tills det är läkt. Hennes tänder behöver vård, hon har tandsten, det ska vi ta itu med i augusti då veterinären som kan tänder kommer tillbaka, för övrigt var hon mycket nöjd med Ebbas allmän tillstånd för att vara en 7 åring, förutom att Ebba har ett litet problem med bakbenet, en del av bakbenet hoppar tydligen lätt ur led, det har ett latinskt namn som jag glömde så fort hon sa det men det kallas även för Bichon hopp, alltså vanligt för rasen, inget att oroa sig för, inget allvarligt.

En tydlig förklaring till att Ebba mått som hon har de senaste dagarna kunde hon inte ge men jag antar att det kan vara en kramp eller att infektionen kan vara anledningen, hon har ju haft ont där så troligast beror det på den, hon är hur som helst något piggare i dag förutom att besöket hos veterinären naturligtvis var tröttande och kragen är inte alls rolig, jag har klippt ned den lite för att hon åtminstone ska kunna dricka vatten och äta, jag kan nog klippa ytterligare en bit utan att vi riskerar att hon ska kunna nå såret.

För övrigt är både Ebba och jag helnöjda över bemötandet vi fick, jag kan verkligen rekomendera Distriktsveterinärerna i Lindesberg.

I dag har vi varit med Ebba, vår Bichon Frise, till Veterinären, hon har burit sig underligt åt sedan i går kväll, sent, verkat förvirrad och hon som alltid sover i min säng, har sovit på golvet under sängen, hon har även legat i sin korg men jag tror inte hon sov, hon har inte gnällt eller verkat som om hon har ont någonstans men jag känner min vovve så jag vet att något är fel, i morse blev jag riktigt orolig, hon gick ut från sovrummet men när jag kom ut i hallen stod hon alldeles still och verkade inte riktigt veta var hon skulle ta vägen, hon såg ut som om hon inte kunde röra sig och när jag plockade upp henne skakade hon i hela kroppen. Ebba får kramper ibland, sådär var tredje månad eller så men nu var det väldigt länge sedan och jag har varit så glad för det. Hon har även en liten böld på sidan av kroppen som hon tidigare inte lidit av alls men nu har det börjat hända saker med den, den har runnit lite och hon vill inte att man ska röra vid det. Jag har trott att det kanske är från ett gammalt fästing bett men jag är ju inte säker så vi har funderat om hennes underliga beteende kan ha något med det att göra. Jag har pratat med Ebbas ”urmatte” och hon trodde att det kanske kan vara borrelia så vi ska absolut testa för det.

Hur som helst hade inte jourhavande veterinär tid i dag så vi fick en tid i morgon kl 11, hon ansåg inte att det verkade akut och jag kan nog hålla med, Ebba verkar lugn och har sovit sedan vi kom hem, hon verkar väldigt trött, jag misstänker att det kan ha varit ett EP anfall som inte visade sig som ett ”vanligt” kramp anfall, det finns olika sätt att få ett EP anfall på, jag är så glad att Ebbas urmatte är neurolog också, hon har koll på sådant.

Jag passade på att fråga veterinären hur mycket, på ett ungefär, detta skulle kosta, mellan 2000:- -5000:-, meddelade hon, som väl är har vi en försäkring som täcker väldigt mycket, men vi får ju betala en ”självrisk” på ca 1800, detta visste vi när Ebba kom till oss så det var ingen överraskning men tyvärr är det nog många som skaffar hund, katt eller annat husdjur utan att verkligen inse att ett kärt djur som blir sjukt blir också väldigt dyrt, detta kan komma som en överraskning som kanske t.o.m blir omöjligt att klara av och tragedin är ett faktum.

Jag återkommer i morgon med uppdatering om hur det gick hos veterinären.