Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar och kan, medicinerna läker inte panikångest och depression men visst, är man inne i en svacka som är så svår att ta sig ur att man inte ”ser skogen för alla träd” kanske man måste ta till medicin, medicin har hjälpt mig många gånger, tror jag i alla fall, man kan inte så noga veta om man läser forskning på ämnet, jag har ätit serotonin höjande läkemedel. I mitt fall tror jag att serotoninet inte alltid är för lågt men somliga har, om jag förstått det rätt, kroniskt låg halt serotonin i kroppen och rekommenderas att alltid äta dessa preparat.

Med andra ord, har man anlag för depression och panikångest har man för låg serotonin halt i kroppen, hur ofta stämmer det? Kan det inte vara så att man helt enkelt reagerar helt naturligt på hur världen ser ut i dag, om man lyssnar på nyheterna får man genast information om hur många anledningar som helst att få panik över. Egentligen borde jag både skrika och gråta över det som nyhetsförmedlaren berättar, jag borde kasta mig på golvet och slita i mina kläder, vrida mig som en mask, ja riktigt reagera på det jag hör. Skulle jag må bättre då? Jaa kanske. Jag kan omöjligt göra något åt allt som händer i världen men jag kan ju reagera åtminstone, jag gör inte det, jag bara konstaterar kallt att jaha, där var det ytterligare en jordbävning med flera tusen människor som gick åt, eller ytterligare en terrorattack eller ytterligare ett oväder som ödelägger byar och t.o.m städer. I bästa fall, om händelsen skett tillräckligt nära kanske jag blir tillräckligt upprörd för att skriva en blogg i ämnet eller åtminstone diskutera detta med maken över kvällens glas rödtjut.

Eftersom jag som så många andra med mig inte orkar reagera med kraft och intensitet direkt när informationen når mig kommer kanske reaktionen i form av depression och ångestattacker i efterhand. Jag har märkt att min ångest löses upp om jag forcerar fram en riktig gråtattack så under dessa perioder försöker jag gråta så ofta som möjligt, det vattnar ur ångest känslan.

Jag känner att jag måste skriva lite mer om detta, ni underbara lilla skara läsare av min blogg är mitt ack så viktiga bollplank, så tillsammans kanske vi kan lösa det här med ångest och depression, haha, we wish!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Nu har Isadora åkt för den här gången, behöver väl inte tillägga att det är vansinnigt tomt, men hon kommer faktiskt en sväng till innan hon åker hem till Malmö, på söndag och stannar till måndag så vi behövde inte säga hej då så där jätte alvarligt ...