Innan den här julen är helt över måste jag skriva lite om Sunnankärr, Isadoras måttstock för hur julen ska firas. Sunnankärr är en gård utanför Vedevåg i Bergslagen, mamma flyttade dit någon gång på 70-talet efter att hon träffat Ivan, min styvfar, Isas extra morfar, på en fackförenings konferens i Askersund. Sunnankärr är sålt nu, tyvärr, jag önskar att jag haft möjlighet att ta över gården.

Sunnankärr bestod av ett boningshus, gult med vita knutar och stor glasveranda, en drängstuga som var omgjord till gäststuga, bastu och tvättstuga, ett garage och en ladugård som Ivan arrenderade till sina får, Ivan hade ca 100 får. Sunnankärr ligger i en trädgård som är mera som en park med grusgångar, massor av rabatter, springbrunn, flera olika sittmiljöer och ett stort trädgårdsland. Inomhus fanns det ett kök med vedspis och, var ganska ovanligt på 70-talet, en köksö med spis, arbetsbänkar och ”bar”, en matsal som min morfar renoverade med originaltapeter från 1860-talet, där fanns en fantastisk matsalsmöbel och en gammal takkrona från en herrgård i östergötland, naturligtvis fanns det även en kakelugn. Matsalen låg jämte köket, om man gick vidare från matsalen kom man in i ett stort vardagsrum, golv och väggar bestod av breda plankor som var obehandlade i väggarna och lackade på golvet, Ivan hade tillbringat en del tid i Sydamerika, det syntes i vardagsrummet, det låg kohudar och Inka inspirerade mattor på golvet och på väggarna hängde det bl.a musikinstrument och masker som Ivan köpt på sina resor. Eftersom han jobbade som lärare på ett skolfartyg kunde han ta med sig stora föremål, så även sittmöbeln i jakaranda och skinn kom från Sydamerika. Här fanns även en uppmurad öppen spis i tegel, jag har aldrig sett något liknande, den var verkligen speciell. Efter vardagsrummet kom man till ”gröna rummet” det rummet var också renoverat av min morfar med en originaltapet som Strindberg hade i sin lägenhet vid Tegnerlunden i Stockholm, det var en grön gobeläng tapet, där av namnet på rummet. Det fanns även ett sovrum och badrum, på övervåningen fanns ett arbetsrum och en oinredd vind. På somrarna spenderade vi nästan all tid på glasverandan eller vid grillplatsen Ivan byggt, bakom huset i en slänt, med utsikt över Vängsjön, där fanns en grill, pizzaugn, vedspis, rinnande kallt vatten och en bar där man satt på stubbar. Det fanns även tre trädgårdsbord med parasoller från olika ölbryggerier Ivan besökt. Sunnankärr var ett litet paradis, vi älskade att vara där både sommar som vinter, när vi var där till jul, jag minns ju mest de snörika jularna, det brann i alla brasor, det fanns en gran i springbrunnen och en i vardagsrummet, det var pyntat i varje hörn.  Isadora och jag bodde i drängstugan när vi var där, där hade mamma också pyntat och gjort fint. Vi blev ofta hämtade av mamma eller Ivan dagen före julafton, Isa och jag brukade räkna adventsgranar på vägen till Sunnankärr, vi tävlade om hur många granar det fanns på den sidan av bilen man satt. När vi kom fram klädde vi granen och dansade lite långdans, den blev ju inte så lång, vi var bara fyra, jag, Isadora, min mormor och mamma, men det var kul! Ivan hade annat för sig.

På julafton åt vi alltid julbord innan Kalle, efter Kalle var det julklappsutdelning med tillhörande nötknäckning och julgodis, vi fick ofta vänta på Ivan som höll på med klappinslagning och rimning in i det sista. När Isadora var liten, eller faktiskt ända upp i tonåren, hade vi förskräckligt mycket julklappar, hon är, som jag berättat förut, enda barnet. Hennes farmor och farfar skickade dessutom julklappar från USA, vi höll ofta på med detta i ett par timmar, Ivan envisades dessutom med att även rimma på de klappar som ingen skrivit något rim på, mycket tålamod krävdes, från alla men ingen ville ha det på något annat sätt.

Julaftonen avslutades med lutfisk i matsalen, lutfisk skall ätas på ett speciellt sätt, först ska lutfiskbiten rensas och delas i mindre bitar som sedan blandas med potatis som också delas i mindre bitar, ovanpå detta hälles den tjocka vita såsen som man gör på grädde, man avslutar med att hälla över en lämplig mängd smält smör och sedan kryddar man med kryddpeppar, svartpeppar och vitpeppar. Detta sätt att äta lutfisk på är himmelskt, jag lovar. Vi dricker alltid ett kraftigt rödvin till detta, såååååå gott!      

I går var det julafton, den började med att vi försov oss, jag skulle ha varit uppe tidigt och gjort saffrans pannkaka, kokat kaffe, skurit upp några skivor skinka och dukat fint, Thomas skulle ha gjort upp en eld i spisen, allt detta skulle ha skett innan Isadora och mamma vaknade! Istället satt mamma i en fåtölj i vardagsrummet och väntade när jag kom upp och Isa var redan vaken. Saffranspannkakan tog längre tid att göra en jag trodde, kaffet svämmade över i kaffeapparaten, stopp i filtret, elden i spisen tog sig inte, skinkan är jag också missnöjd med, den ser ut som om de har pressat ihop en massa spillbitar, ska det vara så!!?? Ok, den är god och salt i smaken men inte så bra som jag tänkt mig. Jag tål inte mycket nu för tiden, kan det vara en följd av sjukdomen? Jag blir så fruktansvärt lätt stressad och mitt humör är väldigt lättpåverkat, jag pendlar mellan hopp och förtvivlan tycker jag, vi borde egentligen åka bort över jul, det verkar inte som om jag klarar trycket längre.

Neej, nu ska jag inte gnälla längre, det blev trots vissa missöden och lite surt humör en jätte fin julmorgon, med mycket mera julklappar en vi planerat, jag fick en Gudrun Sjödén klänning av mamma! och pannkakan blev drömgod, elden tog sig och kaffet räckte. Isadora tog bussen till Degerfors kl 13.45, då blev det tomt och vemodigt men vi ska kanske fika i Örebro på måndag. Julaftonen förlöpte som vanligt med Kalle kl. 15, ett par glas gott vin framför brasan, Julmiddag och Karl-Bertil i kombination med mat koma, vilken vi ökade på med knäck och Mozartkulor. Min make som har åkt på en ordentlig Jul förkylning nattade redan 20.30, mamma däckade kl 21.30, medan jag som är av ett ovanligt segt virke, såg midnattsmässan innan jag stöp, det blir liksom ingen julafton om jag inte får se midnattsmässan.

Jag tänker alltid mycket på farmor under julen, hon var ungefär i min ålder under den perioden jag minns, hon hade ett litet kylskåp, ungefär hälften så stort som ett normalt i dag, hon hade en frysbox nere i källaren, tre trappor ned och ett skafferi som var som ett vanligt köksskåp, hon led av kärlkramp i benen, dålig rygg, hon var tvungen att bära korsett och diabetes, hon tog två sprutor om dagen, ändå var jularna hemma hos henne överdådiga! Hur orkade hon att planera och genomföra en hel julhelg för minst 7 personer!? Hon bakade allt bröd, både matbröd och fika bröd, flera olika sorter, inte bara pepparkakor och lussebröd, hon gjorde sylta och två sorters korv, grynkorv och fläskkorv, lade in sill, stekte köttbullar och revbensspjäll, gjorde egen leverpastej. Jag fattar inte!! På hennes julbord stod alltid ett grishuvud med kristyr och äpple i munnen, jag tyckte det var fint inte läskigt alls. Lutfisken lutade hon själv i ett stort kar i källaren, jag minns hur det såg ut när den torra fisken så småningom blev alldeles vit och skivade sig. Logistiken under juldagarna måste ha varit intensiv, ut och in med all julmat, hitta burkar till alla rester, rusa upp och ned mellan frysboxen och köket, få fram stekpannor och kastruller till allt som skulle värmas, få lutfisksåsen att räcka till alla, kära nån!! Disken måste ha varit monumental. Det skulle dessutom städas, strykas juldukar och gardiner, pyntas, handlas klappar och granen skulle kläs, farmor måste ha varit fullkomligt slut när julen var över. Ni ska heller inte tro att något lämnades åt ödet, allt var planerat och genomfört in i minsta detalj, allt var vackert och smakfullt, maten var otroligt vällagad och god, julklapparna köpta med värme och eftertanke. Det kanske inte är så konstigt att jag känner mig pressad vid jul, jag har en del att leva upp till, det är ju min barndoms jular jag beskriver här och dessa jular är min måttstock, men vad jag inte riktigt förstår är att det ska vara så omöjligt att genomföra med alla hjälpmedel som finns i dag, måste försöka att analysera detta lite närmare, men inte just nu, för nu är det dags att mortla kalvfärs till timbalen, så jag låter er fira jul i fred nu, GOD JUL

I dag kommer Isadora från Malmö, hon kommer med tåget 12.28 till Lindesbergs station, jag behöver väl inte tala om att jag ser fram emot det? Isadora stannar till julaftons lunch sedan bär det i väg till Degerfors och svärföräldrar. Man får acceptera sådant och det gör jag, det är värre med Isa, hon har så dåligt samvete att hon inte stannar hela julafton. Men nu ska vi ha ett par bra dagar, i dag ska vi var hos mamma, vi ska äta en gammal goding, traditionellt kokt kyckling med ris och curry, ingen chutney eller några andra konstiga, enligt mamma, tillbehör, bara morötter. I morgon ska vi göra julgodis, Isa och jag, Mozartkulor, ischoklad och knäck, onsdag ska vi handla lite julklappar och det sista i matväg innan jul, då kommer även mamma hit till oss och vi ska ha uppesittarkväll med grönkålspaj, köttbullar och en strömmingslåda som mamma tar med, vi ska självklart även smaka av julskinkan. Julaftons morgon äter vi saffranspannkaka, skinksmörgås och ha lite julklappsutdelning framför brasan, sedan åker Isadora, men det vill jag inte tänka på nu.

Att bo långt ifrån sitt barn är inget kul, men jag hade nog räknat med att hon skulle ha bott ännu längre bort, hos sin pappa i NY, men Isa verkar inte vara intresserad av att flytta dit, hon åker hellre dit och hälsar på så ofta hon kan. Det är jag tacksam för, med min ekonomi hade jag aldrig haft möjlighet att hälsa på henne särskilt ofta där. Malmö är ju faktiskt ganska nära, 5 timmar med tåg, önskar att det vore lite billigare att flyga men jag tror att en enkel till Köpenhamn kostar 3000-3500:-, det har man inte utrymme för i kassan, varken jag eller Isadora, så vi för nöja oss med SJ, som förövrigt inte heller är billigt, om man har tur och bokar i tid kan man få en tur och retur för 1500:-.

Nu ska jag göra mig i ordning, vi hörs i morgon!

    De åren jag bodde i New York firade jag inte jul överhuvudtaget, min Aupair familj var judar och Isadoras pappa likaså, jag vet att mina aupair kompisar och jag försökte dra ihop något ibland men det slutade oftast med att vi gick ut på lokal istället, vilket är vanligt bland amerikaner, i alla fall i New York, julafton är en party kväll med härlig stämning.

Jag längtade hem när det var jul, hem till Sunnankärr och mamma, den enda julen jag ansträngde mig lite var Isadoras första jul, hon var 8 månader, vi var fattiga så någon gran var inte tänkbart, dessutom är granar svin dyra där eftersom de importeras från Canada, granen som finns vid Rockefeller center flygs in från Norge! Hur som helst, jag gick resolut ned till vår lokala julgransförsäljare och bad att få ta det granris som hade fallit av från granarna, det fick jag, sedan klädde jag in en plasthink med folie och klämde ned granriset i den, varefter jag klädde det med ornament och glitter som jag fått hemifrån, det blev faktiskt jätte fint.

Däremot firade jag Channuka eller Tempelinvigningsfesten, tillsammans med min judiska familj, den firas till minnet av tempelinvigningen år 165 f. Kr. Högtiden firas i 8 dagar med början den 25 i månaden Kislev. Varje kväll under högtiden tänder man ljus i en speciell ljusstake som kallas chanukkia. Ljusstaken har 8 ljushållare och oftast även ytterligare en ljushållare som kallas för tjänaren. Med tjänaren tänder man alla ljus i chanukkian. Första kvällen tänder man tjänaren + ett ljus, andra kvällen tjänaren + 2 ljus, osv.
Chanukka är en ljusets fest. Man spelar spel, sjunger och ger varandra små gåvor, den finaste gåvan sparas till sista dagen. Det hör till traditionen att äta friterad mat som latkes, potatisplättar, och suvganiot, munkar som har mycket söt sylt eller vanilj- eller chokladkräm som fyllning. Barnen leker med dreidl (jiddisch), en leksakssnurra. Snurrans sidor är markerade med hebreiska bokstäver, nun, gimel, hey och shin som bildar orden i budskapet "Ett stort mirakel skedde där".
Den historiska bakgrunden till den festen är Mackabéernas återerövring av Jerusalem och templet från de hellenistiska syrierna år 165 f. Kr. Här fick ni lite fakta, det skadar inte. Jag tyckte mycket om den här högtiden, den var ett bra alternativ till Julen.
Jag fick äran att fira Italiensk jul ett år när Isadora var liten, efter att hennes pappa och jag separerat. Isadora var fortfarande för liten att resa till NY ensam så jag följde med över jul, jag bodde hos en väninna till mig, Diane, hon bodde egentligen på Manhattan, men under julen hälsade hon på sina föräldrar i Little Neck, Long Island och dit var även jag inbjuden. Dagen före julafton bar det i väg på julfest hos Dianes syster, dit var alla släktingar bjudna, det var massor av folk, både unga och gamla, massor av mat, vin och drinkar för den som ville ha, efter festen åkte vi tillbaka till Little Neck för att beundra alla jul dekorerade hus, Dianes pappa guidade oss igenom hela området, vi såg vartenda hus som var mer eller mindre hysteriskt dekorerat med tomtar, renar, snögubbar och ljus i alla färger, helst blinkande, jag var mycket glad att jag inte led av epilepsi. New Yorkarna är tokiga i sina julljus, det är verkligen precis som i alla julfilmer, vad jag tycker om det ska jag låta vara osagt, smaken är som baken. På julaftons morgon, svansade Diane och jag omkring i Pyjamas, medan Dianes mamma lagade en massa mat som vi skulle äta senare på dagen, framåt eftermiddagen var det dags för julaftons mässa i en av Little Necks katolska kyrkor, det var Diane, hennes bror och pappa som var med, Dianes mamma var ursäktad p.g.a matlagning, vi fick sitta ungefär i mitten av kyrkan, raderna längst fram var tomma, men rätt som det var när hela kyrkan var fylld förutom dessa rader, knuffade Diane mig i sidan och viskade, nu kommer dom! In genom kyrkdörren skrider ett antal män i Kamelhårsulstrar och kvinnor i blått hår, högdraget in och placerar sig på de tomma bänkarna längst fram, sedan börjar mässan. Det var Little Necks ledande maffia familjer som gjorde entré, det var spännande och lite overkligt, hade bar sett något sådant på film innan.

 Dianes mamma lagade mat hela dagen, jag mins inte exakt vad vi åt, men att det var flera rätter och att det avslutades med Tira misu minns jag och att det serverades flera olika rätter med fisk och skaldjur som bas, katoliker äter inte kött på julafton, jag minns även vad vi drack till, Dom Pérignon, det glömmer jag inte, det var första och ända gången jag druckit det, Cava får duga nu för tiden. Det var även första gången jag åt Tira misu, det var så, så gott, det har sin givna plats någon gång under julhelgen hos mig sedan dess.

Det var en härlig julafton som avslutades framför brasan med ”hot butterd Rum”, en varm drink gjord på Rom, smör, vatten och kryddor och familjespel, i väntan på att klockan skulle bli över 12, då delades julklapparna ut, jag fick också julklappar bl.a ett par julstrumpor som blinkade!!!

Jag slänger med ett recept på "Hot butterd Rum" det är verkligen gott, http://www.foodnetwork.com/recipes/emeril-lagasse/hot-buttered-rum-cocktail-recipe.html

Jag glömde några viktiga saker i går, pepparkakor, hembakade förstås, egen kryddad julsnaps och Ris ala Malta, eller apelsinris som vi kallar det för, eller låt oss reda ut detta, Ris ala Malta är risgrynsgröt blandat med vanilj och vispad grädde som äts med en sylt, saftsås eller, som vi gör, rårörd hallonsylt. Apelsinris är risgrynsgröt blandat med vanilj, vispad grädde och bitar av apelsin. Om det är någon där ute som har invändningar, hör gärna av er.

Som jag skrev i går blir det naturligtvis jul även om jag inte lyckas skapa de, enligt mig, perfekta förutsättningarna, men jag upplever alltid ett visst mått av frustration som i sin tur skapar stress eller rättare sagt, är ett hinder för att den där efterlängtade julfriden eller förnöjsamheten som jag längtar efter ska träda in. Problemet är nog att även om jag lyckades skapa dessa ”perfekta” förutsättningar skulle friden ändå inte infinna sig så som jag förväntar mig, jag måste nog acceptera att den kommer i små ögonblick nu förtiden, t.ex när man kör ned näsan i en Hyacint eller doften av en apelsin med nejlikor eller när man precis öppnar ugnsluckan till den nygriljerade skinkan. När granen är nyklädd brukar jag sätta mig ned och kisa med ögonen mot den, då blir ljusen, kulorna och glittret alldeles diffusa och extra juliga, det har jag gjort sedan jag var barn, där brukar ett ögonblick av julfrid infinna sig. En av mina favorit stunder på Julafton är när alla har lagt sig och jag är ensam vaken, då ser jag på midnattsmässan i Rom, för mig är det en perfekt avslutning på Julaftonen och början på Juldagen.

För några år sedan bestämde vi oss för att fira jul i Rom, min dröm hade länge varit att få gå på midnattsmässan i S:t Peterskyrkan på riktigt, vi skrev till Vatikanen i slutet av sommaren och i november fick vi ett brev tillbaka att vi hade blivit reserverade två platser, ståplatser visserligen men ändå. Det var i mitt tycke en helt fantastisk jul, det var vårväder i Rom och vi åt på restaurang varje kväll, ute! och höjdpunkten blev midnattsmässan, det var precis så märkvärdigt som jag trott, jag stod så nära gången där påven och alla kardinaler kommer i sin procession, så jag hade lätt kunnat snudda vid påven, som då var Ratzinger, kyrkan var smyckad och så vacker, alla var uppklädda och högtidliga. Krubban är färdigställd för att så fort det är efter midnatt ta emot Jesusbarnet som bärs dit av påven själv. Jag rekommenderar en Jul i Rom och ett besök i S:t Peterskyrkan, till alla, även om du inte har en tro så kan du njuta av de rika konstskatterna, men det är klart, har du en tro blir det ett strå vassare.

Vi bodde i en lägenhet bara ett stenkast från S:t Peterskyrkan så vi promenerade dit i stort sätt varje dag, vi var där i 7 dagar, vi gjorde självklart annat också, som t.ex besökte Piazza Navonas julmarknad, också väl värt ett besök. Det var en underbar jul som jag gärna skulle vilja göra om.

Bild nr 1. Krubban utanför S:t Peters kyrkan

Bild nr 2. Påve Benedict XVI, fel inställd kamera, men jag har en bild i alla fall!

Bild nr 3. Krubban inne i S:t Peterskyrkan på Juldagen

Bild nr 4. Krubban på Piaza Navona

Bild nr 5. Mamma, Thomas och jag dinnerar ute! dagen före julafton på Piaza Navona

För mig är Julen både märkvärdig och viktig, först och främst det självklara, eftersom jag är troende kristen, Jesus föddes på Juldagen…mnjaa, kanske inte just på våran juldag men vi firar i alla fall att han föddes på juldagen. Jag är dessutom vansinnigt traditionell, det betyder att mitt mål är att vakna på julafton till ett perfekt städat och pyntat hem, granen klädd kvällen innan, tre hemgjorda julgrupper och minst 5-6 hyacinter och lika många julstjärnor, julkronan klädd med lingonris med, helst, hemstöpta ljus, inköpta på Johannaskolans basar. Minst tre sorters godis, lutfisken i blöt, skinkan griljerad i kylskåpet, minst fyra sorters vegetariska rätter till julbordet, hemmagjord korv och paté, två sorters sill, hembakat bröd, perfekta hembakade mandelmusslor, ål och gravad lax, hovsås till skinkan, gravlaxsås till laxen och sås, vad den nu heter till patén och små j---a gurkor ska det va också, å herregud jag höll på att glömma köttbullarna, dessutom skall det finnas saffranspannkaka till frukost på julafton med grädde och god sylt och egen hemgjord glögg. Murklorna skall ligga i blöt till juldagens kalvtunga med hasselbackspotatis och murkelsås, får man inte tag i tunga blir det kalvtimbal, det är tradition, så har vi alltid gjort. Jag är även barnsligt förtjust i julklappar, fortfarande, när jag var liten fick jag mängder av julklappar, ca 30 st. varje jul! Samma för Isadora, jag vill fortfarande ha många julklappar och jag vill bli överraskad, jag vill att folk ska ha lite fantasi, inte bara köpa det som står på min önskelista, jag vill ge många julklappar också, jag är bra på att köpa julklappar om jag får säga det själv.

Verkligheten ser lite annorlunda ut, städningen blir nästan genomförd, bara nästan, pyntet blir nästan som planerat, i stället för lingonris i julkronan blir det idegran från trädgården, orkar inte plocka lingonris, har förövrigt svårt att gå i skogen och köpta ljus från IKEA, godis, jaa det blir nog tre sorter, mandelmusslor, neej jag utmanar inte mitt dåliga humör på det viset, jag har försökt, av 15 möjliga har jag på sin höjd fått ut fyra hela mandelmusslor, de vegetariska rätterna blir kanske två, den hemmagjorda korven och patén förvandlas till några prinskorvar och lite köpt paté i bästa fall, en sorts sill som mamma tar med, världens godaste för övrigt, hembakat bröd, sällan, lax och ål, neej inte i år. Däremot blir det definitivt hemmagjorda köttbullar, lutfisk och kalvtunga eller kalvtimbal med murkelsås på juldagen. På julaftonsmorgonen blir det saffranspannkaka, det kan jag inte vara utan. Julklappar då? Jaa, det blir lite till våra vuxna barn, dom behöver ju alltid pengar och jag brukar få något av mamma och jag ger henne något också, i år köper min man och jag lite nya kläder så det får bli våra julklappar till oss.

Om man jämför det första och andra alternativet låter det andra trots allt inte så tokigt, det blir nog en bra jul i år också, dessutom har jag ju bakat saffransbröd! Gran blir det, en liten och dessutom en liten, liten till köket och blommor, massor av blommor!

Att vara skilsmässobarn har faktiskt sina fördelar också, tro det eller ej, en av de fördelarna är dubbla jular, detta innebar mera julklappar. Julafton firade jag alltid hos mamma men juldagen eller möjligtvis annandagen åkte jag till farmor i Laxå och där var pappa. Farmor hade arrangerat en extra julafton som firades så fort jag anlänt. Jag minns särskilt två jular, den ena julen fick jag en grammofon, för er ungdomar därute som inte vet vad en grammofon är, ska jag förklara det, det är en manick med en arm på och en stor rund platta i mitten med en lite plopp, där lägger man en platt, ganska stor rund skiva av vinyl eller shellack, man drar armen försiktigt bakåt, då startar skivan att snurra, då lägger man armen, som har ett litet stift, försiktigt på plattan varav, hör och häpna, musik strömmar ut från en högtalare, bara en, stereo ljud hade inte uppfunnits ännu. När man inte använde den kunde man koppla ihop grammofonen med högtalaren så den blev en lite väska med handtag som kunde medtagas till sämre bemedlade kamrater. Det fanns tre olika storlekar på ”grammofonskivor”, singel, en låt på ena sidan, sedan förstår ni, kunde man vända på den och då fanns det en låt på den sidan också, EP skiva, här är Wikipedias beskrivning av en EP skiva: EP, extended play (engelska, ’utökad spelning’ (i betydelsen förlängd speltid)), är en term som används i musiksammanhang om musikalbum som innehåller färre låtar än ett fullängdsalbum men fler än en singel, vanligen 3–5 låtar på totalt 10–20 minuters speltid. Ordet EP gällande vinylskivor syftar på en 7-tumsskiva (d.v.s. samma storlek som en singel), men med mer än en låt på åtminstone en av sidorna. Vanligast var EP-skivor med två låtar på varje sida. Det förekommer även EP-skivor som spelas på 33 1/3 varv/min) istället för den normala singelhastigheten 45 varv/min. Den lägre rotationshastigheten ger därmed en längre maximal speltid. Då förstår ni väl? LP skiva, ofta 6-7 låtar på varje sida, naturligtvis beroende av hur långa låtarna var. Jaha, nu har ni fått en snabb lektion om grammofonens funktioner, det här var lite på skoj, jag tror de flesta vet vad en grammofon är men det var kul att skriva om, det var alltså en sådan jag fick i julklapp. Så fort helgen var slut sökte jag upp närmaste befintlig skivaffär i Laxå, det fanns bara en, där köpte jag en LP skiva med Jose Feliziano, Light my fire, jag älskar fortfarande den skivan. Så småningom blev det en stereo anläggning, två högtalare och massor av LP-skivor som jag förvarade i gamla ommålade ölbackar, alla hade sina LP-skivor i gamla ölbackar. Jag köpte de flesta av mina skivor på LP-skivan i Örebro, ca en i månaden, hade nog velat köpa oftare men ekonomin räckte inte till, de kostade 32 kr på den tiden och studiebidragets storlek var 125 kr”,  den tiden” är 70-talet. Musikintresset har jag fått med mig från pappa, musik är en självklarhet i min vardag, min man och jag lyssnar mycket på musik, nu förtiden via spotify, det blir mest klassiskt och jazz, det håller i längden. Vill ni föresten veta vilken min absolut första grammofonskiva var? "Pappa vet bäst" med Simon Brem, det var för övrigt en EP skiva. Den inköptes i en skivaffär i hörnet av Storgatan och Järnvägsgatan, Örebro, jag var mycket stolt!

Nästa jul fick jag en kassettbandspelare, jag hoppas att de flesta vet vad det är, det är en mindre variant av den vanliga bandspelaren, även den mycket praktisk eftersom den var liten och bärbar.  Jag fick ett inspelat kassettband av pappa också, Tom Jones!!!!???? Jag avskydde Tom Jones, jag förstår inte varför han köpte den till mig, men jag lyssnade pliktskyldigast under julhelgen för att sedan spela in egna band med Kvälstoppen och tio i topp från radion.   

Ungefär så här såg min Grammofon ut, jag hade för övrigt skivan också.  

Inte Siw Malmqvist, den tror jag mamma hade                              

Jag är utsvulten på en stor familj, som jag berättat förut är både jag min dotter och mina föräldrar ensambarn, så vi har inte haft någon stor familj direkt, men jag är ganska nöjd nu ändå, det är rätt så jobbigt med mycket folk, men jag tycker alltid att det ser så tjusigt ut när Maria von Trapp raddar upp alla 7 barnen i storleksordning och koordinerad klädsel bakom sig och sjungande travar i väg med sin tjusiga man i spetsen, från Österrike till Schweiz, man glömmer lätt att hon hade både hushållerska, kock och säkert en hel skräldus med städerskor, åtminstone så länge de bodde på slottet i Österrike. Dessutom tror jag, om jag inte mins fel, att hon hade fotriktiga skor på sig.

Hur som helst, när min man och jag nyss träffats var jag det, sugen på stor familj menar jag, och den tiden det märks mest är kring Jul. Andra julen vi firade tillsammans, min man och jag, bestämde jag mig för att nu skulle vi ha en jul med massor av familj, naturligtvis i samråd med berörda parter, att vi skulle fira Jul tillsammans med bägge Thomas (min man) bröder med familjer, jag förstår inte varför jag inte kunde nöja mig med oss två och fem barn, det hade väl varit lagom att börja med. Det hör till saken att vi bodde i ett hus i östra Närke med ett ganska litet och opraktiskt kök, resten av huset hade heller inte så stora ytor, sammanlagt skulle vi bli 18 personer, så enda sättet att få rum hade varit att ordna ett barnbord och ett vuxen bord, i köket och vardagsrummet. Knytkalas skulle det bli och vad jag minns, skulle vi stå för skinkan och potatisen, jag minns inte så väl hur det var, men storartat och märkvärdigt skulle det bli. Jag insisterade även på att vi skulle ha lite Julklappar, eftersom vår ekonomi var ansträngd, så satte jag igång att sticka raggsockor åt alla, jag stickade dag och natt för att hinna klart till Jul, det var ju 36 st. raggsockor som skulle färdigställas, kanske att jag även där hade Maria von Trapp i tankarna, kan hon svänga ihop lekkläder till 7 barn av gamla gardiner över en natt, ska väl jag klara att sticka 18 par ragger på 14 dagar.                                            
                                 Jag hade inga MS symptom då, även om jag faktiskt redan hade MS, så märkte jag inte av någon svaghet i händer och armar som nu. Raggerna blev klara, men jag minns att jag inte hade hunnit fästa trådar på alla, däremot, ju längre det led mot jul, ju mer stressad blev jag och två dagar innan Julafton fick jag ett mindre sammanbrott med högljudda snyftningar och osammanhängande babbel, både Thomas och jag insåg då att det skulle bli väldigt svårt att genomför denna ”dröm jul”, vi hade helt enkelt inte rätt förutsättningar, vi hade tagit oss vatten över huvudet helt enkelt, så vi ställde in julen, jaa, jul blev det ju ändå men var och en på sitt håll. Jag tror inte att någon blev särskilt ledsen, kanske det t.o.m bara var jag som egentligen ville genomföra detta och alla fick faktiskt sina ragger.

Jag tror det var samma jul och dagen före julafton, när lugnet lagt sig och framförallt jag lugnat ned mig lite, jag tror vi hade alla barn hos oss och vi skulle ha ”dan för dan” mys, min man och jag var i Örebro för att handla och även hyra film, vi ville hitta något speciellt eftersom det var dagen före julafton så valet av film var inte så enkelt, tillslut frågade jag min man om hans barn sett Sound of music eller Trollkarlen från Oz, det trodde han inte så det fick bli dessa två, i mitt tycke, mästerverk när det gäller ”må bra” genren. Det var så roligt att introducera dessa filmer för mina bonusbarn, Isadora är uppvuxen med Dorothy och barnen von Trapp, hon fick tidigt följa med farmor och farfar och se musicalen gjord på boken, Trollkarlen från Oz och hon fick Dorothys skor i Julklapp ett år. Här låter det som om Isadora är väldigt blasé och bortskämd…jaa bortskämd, kanske liiiite, men blasé, verkligen inte, hon tycker lika mycket om dessa filmer i dag.

Vi stornjöt allihop av filmerna, jag upplevde det som om jag såg dem för första gången, jag tror Isadora kände samma sak, jag tror t.o.m att vi såg dem en gång till på Julaftonsmorgon. Det är ganska märkvärdigt att få chansen att se sina favorit filmer tillsammans med någon som ser dem för första gången. Första gången jag såg Trollkarlen från Oz var en Jul hemma hos farmor och farfar i Laxå, på deras TV, det var en upplevelse jag aldrig glömmer trots att hela filmen var i svart vit, färg TV var inte uppfunnet ännu, vilket ju på sätt och vis förstörde ande meningen lite, men det man inte vet om…

Så här såg den riktiga Maria von Trapp ut  och här är en bild på hela familjen von Trapp.