Senaste inläggen

Av susan - 29 oktober 2015 13:06

Sjön Skagern ligger inte alls långt från huset, bara en liten kort promenad på kanske 5 min, var det fint väder gick vi och badade. Skagern är en underbar långgrund sjö med fin sandbotten, den tillhör samma sjösystem som Unden och Laxsjöarna, när solen skiner och det är vindstilla är den snäll och vacker men är det blåsigt och dåligt väder är den mörk och otäck, det blir lät krabb sjö, vågorna slår liksom mot varandra. Hur som helst var det en härlig badsjö, naturen runtomkring är sandig med barrskog, en kompis till mig tycker det påminner om Gotland. Skagern är ganska stenig, stora stenar som man kan klättra och hoppa ifrån, vilket vi naturligtvis gjorde.

Från stranden där vi badade kunde man se, lite längre bort, ett båthus som ligger på en lång pir som tidigare användes för att frakta ut stångjärn i Skagern, det båthuset byggdes av Gunnar W Andersson, det var han som ägde Skagersholm under de åren min farmor och farfar hyrde, eller rättare sagt, hans änka. Båthuset som var tvåvånigt, var byggt i funkisstil och förklarades 2010, tillsammans med piren som byggnadsminnesmärke. Övervåningen på båthuset användes som ateljé av en konstnär och vän till Andersson, Frans Timén. Jag kommer ihåg att båthuset var ansett att vara märkvärdigt på något sätt, nu förstår jag varför efter att ha googlat lite. Jag har nu även lärt att Skagersholm grundades av Konrad Falkenberg på 1600-talet genom uppköp av och sammanslagning av fyra mindre gårdar. Under andra hälften av 1600-talet startades järnförädling av sonen Henrik Falkenberg. Bruket var under ägandeskap av familjen Camitz under 1800-talet ett av de största i Västergötland, men lades ned på 1870-talet, sedan det förvärvats av Alfred Nobel genom Bofors-Gullspång AB. I början av 1900-talet köptes gården av Laxå bruk. Lite kuriosa bara.

 Skagersholm var en stor och fullt fungerande gård under de år som jag var där, det fanns både förvaltare, jägmästare, rättare och diverse andra arbetare som behövs på en gård. Som ni ser på bilden jag la ut i går är huvudbyggnaden ganska rejäl, det fanns även fyra flyglar, där bodde bl.a förvaltaren med familj och i en annan bodde jägmästare Stolt, farbror Stolt var så snäll, han kom ofta till farmor med fisk han fått upp i Skagern och viltkött han själv jagat. Han hade alltid på sig en tweed kostym, med byxor som slutade under knäet och rutiga strumpor, till det bar han en jägarhatt med svinborst .

Jag tyckte att ”Skagersholms slott”, som jag envist kallade det, var bland det mest romantiska som fanns, jag har alltid svärmat för herrgårdar och slott och läste gärna romantiska romaner som utspelades på sådana platser när jag var yngre. Min dröm var självklart att någon gång få bo i ett sådant hus, ända tills jag blev äldre och ”klokare”, då jag insåg att ställen som Skagersholm är kalla och dragiga, kostar en förmögenhet i uppvärmning, tar all tid och kraft till underhåll och bara tanken på att tvätta alla fönster!  Neej, jag tror inte det…fast å andra sidan, det finns ju rut och rot.


Skagersholms båthus

   

Jag och min kusin i Skagerns ljuva vatten

 

Av susan - 27 oktober 2015 12:13

Skagersholm var ett fantastiskt ställe att vara på som barn, det fanns hur mycket som helst att göra, första gången jag var där var jag nog ca 5 år gammal, sista gången var jag 12 tror jag så jag spenderade ca 8 somrar där. Jag var framförallt där när mamma och pappa jobbade och jag hade sommarlov, men dom brukade komma ut på helgerna, då brukar även mormor och morfar följa med.

Farmor och farfars sommarstuga bestod av två rum och kök, man klev direkt in i en liten farstu från trädgården, sedan vidare in i köket, direkt till höger fanns ett stort skafferi med en massa gott, jag tyckte lika mycket om mat när jag var liten som nu, där fanns allt farmor kunde behöva för att hålla farfar, mig och min kusin och eventuella gäster, mätta och belåtna. Det fanns en serverings skänk i köket där det alltid stod filbunkar, filbunke, för er som inte vet, är oskummad mjölk som hälls upp i skålar och får surna i rumstemperatur, de blir lite som en pudding och äts med ingefära och socker, mycket gott! När jag var riktigt liten tyckte jag om att klappa på dem, de var lite dallriga och mysiga, de kändes nog behagliga under mina små handflator.

På vänster sida i köket fanns ett jätte stort fönster med nio rutor i, framför det fanns en väggfast bänk, där satt vi och ritade, rita var något vi gjorde så fort det blev dåligt väder, vi satt även ute i trädgårdsmöblerna och ritade ibland. Jag hade hur mycket pennor, block och kritor jag ville, farfar hade ju färghandel! Mitt på golvet stod ett stort köksbord, där åt vi och satt på kvällarna och pratade, runt det köksbordet har jag hört farmor berätta den ena hårresande historien efter den andra, farmor var ”synsk”, hon såg spöken och allt möjligt oknytt, men jag kommer till det så småningom.

Den bortre väggen i köket bestod av en väldigt låg, gammeldags diskbänk med en vatten pump, vi hade faktiskt rinnande kallt vatten, där borstade vi tänderna och tvättade oss också. Bredvid diskbänken inne i högra hörnet stod en järnspis, där brann det för jämnan och där lagade farmor mat, hon hade en liten elektrisk spis med två plattor också men hon använde helst järnspisen. En gång när Rigmor och jag kom hem satt farmor på en stol vid spisen och vaktade, det hade kommit in en huggorm i köket som nu hade smitit in och gömt sig mellan väggen och spisen, den kom aldrig fram igen men hittades flera veckor senare under grannens byrå! Huset bestod av två lägenheter, exakt lika dana fast spegelvända.

Det fanns el indraget så jag tror farmor hade ett litet kylskåp någonstans, jag mins inte så noga, förövrigt fanns en rejäl jordkällare där allt som behövde stå svalt förvarades. Mellan köket och rummet innanför köket fanns en liten gång och en stor garderob, gången och garderoben fungerade även som ”badrum” eller rättare sagt, rakrum till farfar, där fanns en spegel och ett handfat. Dass fanns, som jag berättat förut, vid hönshuset. Det fanns en potta också, utifall det blev skarpt läge mitt i natten. Rummet innanför köket fungerade som sovrum, till mig, farmor och farfar. Jag låg i en spjälsäng vid fönstret, spjälsängen kunde dras ut i takt med att jag växte och blev längre, vilket jag gjorde med raketfart, kan fortfarande minnas växtvärken, jag var längst i klassen när jag gick i ettan, även längre än killarna, det var inte någe kul! Farmor och farfars sängar stod efter var sin vägg med en enorm radio mellan sängarna, den fungerade även som nattduksbord.  I änden av min säng stod ett bord med en fantastiskt vacker fotogenlampa, som jag tyckte mycket om att titta på när jag vaknade, den finns här hos mig nuförtiden.

Slutligen fanns det ett rum till innanför sovrummet, det kallades för salongen, det var ett ”finrum” och matsal, användes mycket sällan. Jag mins bara att vi hade kräftskiva där men jag antar att det även användes som gästrum när både mamma, pappa och mormor och morfar var där.

I morgon blir det nog ingen blogg för då sitter jag på tåget till Malmö, eller kanske det blir lite i alla fall, från tåget, mittemellan Mjölby och ägg mackorna.


Rigmor och jag i våra gungor framför farmor och farfars sommarstuga

Rigmor och jag solar

 

I bland var vi riktigt såta vänner

   

Av susan - 26 oktober 2015 12:47

Min farmor betydde otroligt mycket för mig när jag växte upp, hos henne var jag ofta på skollov och även en del helger då och då, men framförallt var jag där ganska långa perioder på sommaren. Farmor och farfar bodde i Laxå, det var på den tiden Laxå hade alla möjliga butiker, det var kul att vara i Laxå, att promenera med farmor, Postgatan fram, det gick väldigt sakta, farmor stannade och pratade med alla. Farmor och farfar bodde på Postgatan 11, farfar ägde huset som rymde fyra lägenheter, NA kontoret och farfars färghandel, han var målarmästare men ägde även en färghandel som hans dotter och måg drev. Min farfar Georg, var min bonus farfar, farmor var skild från min riktiga farfar som hette Ivar och omgift med Georg, men han var alltid min ”riktiga” farfar, farfar Ivar dog när jag var 6 år, jag mins honom väl men han antog aldrig riktigt rollen som ”farfar”, det var möjligtvis inte hans fel, det kan ha varit farmor som inte lät honom. Hur som helst hade Ivar problem med alkohol eller han hade absolut inget problem med alkohol, han älskade alkohol, det han hade problem med var verkligheten och vardagen de perioder han umgicks lite för mycket med flaskan. Han tyckte mycket om ”fine dining” och vackra kvinnor, vilket farmor tröttnade på, det blev ju inga pengar över till mat åt henne och pappa. Farfar var en otroligt skicklig skräddare, hade eget skrädderi i Kilsmo som han ärvt från sin pappa som även han var skräddare, men tyvärr försvann det skrädderiet och huset i Kilsmo i sus och dus och alkohol ångor. Farfar Ivar fick arbete hos Albin Rapps konfektionsfabrik i Örebro, där var han en mycket välrenommerad skräddare, när han var nykter…

Farmor och farfar Georg hade sommarstuga i Skagersholm, det ligger straxt utanför Finnerödja vid sjön Skagern, där befann jag mig på sommaren när vi inte var på sjöhavet, ibland ensam med farmor eller så var min kusin Rigmor där också, vi hade väldigt kul ihop förutom när vi var osams, då rök stickor och strån, det handlade mest om vem farmor älskade mest, vi var bittra rivaler om hennes gunst, helt onödigt eftersom farmor hade så mycket kärlek i sig att det hade räckt till ett helt tjog med sådana som oss. Skagersholm var en stor herrgård med en enorm ladugård, ekonomi byggnader, arbetarbostäder, fyra flyglar och huset som farmor och farfar hade som sommarstuga. Det var också en gammal arbetarbostad med tillhörande smedja, hönshus och två ute dass, ett med två hål och ett” singel”.

Ett centralt intresse för farmor var trädgården, hon hade en mycket välskött trädgård, med massor av blommor och ett fantastiskt trädgårdsland, där odlade hon morötter, ärtor, sockerärtor, pumpa, majs, potatis, dill, gräslök, persilja, tomater, gurkor, olika modeller och potatis naturligtvis. Det fanns även vinbärsbuskar. När det var dags att skörda kom ofta mormor farandes, sedan hjälptes de åt att plocka och ta reda på allt, det mesta konserverades men farmor hade även en jättestor frysbox i Laxå. När farfar åkte till jobbet på mornarna fick han ta med sig det som skulle frysas.

Vi plockade massor av svamp, kantareller, smörsopp, karljohan, fingersvamp, riskor, taggsvamp och fårticka, även fina exemplar av röksvamp åkte med i korgen, det bästa var om man fick ihop en välbalanserad blandning. Svampen rensades, förvälldes och konserverades men självklart åt vi massor av svamp, farmor gjorde svamppytt och stuvningar, det var gudomligt gott.Vi var ute i flera timmar åt gången, farmor som visste var ställena fans gick först, sedan jag eller min kusin, vem som skulle gå bakom farmor blev ofta anledning till osämjajag tror vi fick turas om, sist gick mormor, för att liksom hålla ihop det hela. Allt jag vet om svamp har jag lärt mig av farmor och min styvfar Ivan.

Här kommer en bild av Skagersholm

 

Här är Rigmor, jag och farmor på badutflykt 

Jag berättar lite mer om Skagersholm i morgon, ha en härlig dag!

Av susan - 24 oktober 2015 12:33

Det enda som egentligen var negativt med Skålön var avsaknaden av stränder, vi barn var inte så gamla och att hela tiden bada i bråddjupt vatten med flytväst var inte det ultimata, så vi gav oss i väg lite längre ut i Trosa skärgård till Koskär, där fanns en sandstrand i en liten skyddad vik som var långgrund och bra, precis utanför viken gick Gotlandsbåten förbi, om ni visste vilka underbara svallvågor det blev!! Båtarna fick vi förtöja på andra sidan Koskär, men det var absolut inga avstånd från båtarna till stranden. Här låg inte båtarna lika skyddade som på Skålön, så det gällde att förtöja och ankra ordentligt men var det bara skapligt väder gick det bra.

Jag har ett väldigt starkt minne från Koskär, jag har frågat mamma men hon kan inte verifiera, hon minns inte och ska jag vara ärlig så låter det ganska märkligt; det fanns ett par styltor som vi alla försökte oss på med mer eller mindre lyckat resultat, det var absolut inte platt mark här, det var klippor och bergknallar, så kunde man inte gå med styltor förut så blev det absolut inte lättare på detta underlag. Jag minns att min pappa tog upp mig på ryggen för att sedan ställa sig på styltorna och mer eller mindre springa runt på berghällarna på styltorna och med mig på ryggen, jag skrek av skräckblandad förtjusning.

 Jag har funderat mycket på detta, var pappa verkligen så oansvarig att han utsatte både mig och sig själv på detta sätt, han var absolut ingen cirkusartist. Min pappa var lite speciell, jag älskade honom men han hade lite speciella sätt att lära mig saker på, t.ex knuffade han mig i vattnet en gång för att jag skulle lära mig simma, det var på Skålön, där det var djupt, en annan gång lärde han mig basta genom att stänga in mig i en bastu, finns inget i dag som jag tycker är så obehagligt som att basta.  Jag önskade mig en Mora kniv när jag var ca 6 år tror jag, han gav mig en enorm fiskekniv, alldeles för stor för mig, det första jag gjorde var att skära av mig tummspetsen, jag hade behövt blivit sydd, men jag vägrade, min mormor hotade mig med att om jag inte följde med till doktorn för att sy fast tummtippen skulle ingen vilja gifta sig med mig, jag är gift, för andra gången, tji fick du mormor!   

Pappa var ung och ganska omogen, han förstod nog inte alltid att han var pappa och framförallt inte vad det innebar, till vardags jobbade han nästan jämt, känns det som och när han var hemma fick man vara tyst som en mus för då behövde pappa sova, han körde stadsbuss i Örebro och sedan lastbil, han utbildade sig så småningom till Yrkeslärare men han gick hela tiden envist tillbaka till sina lastbilar, han trivdes med det yrket. Jag mins vardagarna i Rynninge som om det bara var mamma och jag, men så var det bara, jag var nog inte ensam på den tiden om att ha en pappa som inte var närvarande, som väl är så var min mamma det vackraste, finaste och det mest närvarande som fans, hon fans alltid där. Mamma var säkert även hon, ung och barnslig men inte när det gällde mig, förövrigt fanns mormor, morfar, farmor och farfar. När jag ser dem i mitt inre upplever jag dem som fyra hörnpelare med mamma och mig i mitten, pappa är faktiskt inte med i den bilden. Det var därför semestrarna på sjön var så viktiga, då var vi en familj, pappa var väldigt närvarande i båten, det var då jag såg mina föräldrar som ett par, som tyckte om varandra och kom överens. När vi var på sjön var vi tre, till vardags var vi två.

Jag kommer skriva mer om pappa, jag behöver det och jag gör det för min skull, men jag hoppas innerligt att ni vill läsa, kommentera gärna, era kommentarer är viktiga. Kanske någon av er har liknande minnen eller upplevelser.


Pappa i ett av hans naturliga element.

 

 

Av susan - 23 oktober 2015 11:24

Jag tror att vårt favorit ställe var en liten ö som vi själva döpt till Skålön, det var vi barn som kom på namnet och stod för dop ceremonin, man kan ju fundera lite över var vi fick idén till namnet, jag tror det skålades en hel del där kanske. Men jag tror inte, eller jag vet, att det inte skålades för mycket, hade det skålats för mycket hade vi nog inte velat döpa ön till Skålön, för oss var det något glädjefyllt, festligt och positivt.

För att nå Skålön fick man ta vägen via Södertälje för att komma ut i Trosa skärgård, söder om Stockholms skärgård, Skålön hittade vi av en händelse när det var dåligt väder och vi behövde komma i lä, den ligger som en långsmal tarm väldigt nära fastlandet ungefär en timmes gång från Trosa.  Mellan Skålön och fastlandet bildades en kanal, där var det utmärkt att lägga till, det var inte djupt, kanske en meter men för våra motorbåtar gick det bra, de gick inte så djupt, om man kom in från andra hållet, öster ifrån måste det bli, var det mycket djupare, där kunde även seglare ligga. Jag tror vi återvände till Skålön tre år i rad.

Innan vi nådde Skålön stannade vi till i Trosa gästhamn, det hände nog att vi spenderade någon natt där men framförallt provianterade vi, Trosa är ju en helt ljuvlig liten stad att proviantera i, vi köpte kanelbullar i ett bageri som låg väldigt nära gästhamnen och rökt böckling i ett litet rökeri, enligt mamma och Britt var det den finaste böcklingen man kunde få tag i, de köpte en hel trälåda full. Pappa och Börje gick på systembolaget, de var ju tvungna att ha något att skåla i, och besökte en butik som sålde fiskegrejer för att köpa en liter mask, det såldes i jordgubbskartonger. Det fanns en leksaks affär någonstans på torget i Trosa, dit gick vi om man hade tur, kanske för att köpa nytt ritblock och pastellkritor eller kanske tuschpennor, någon rolig badgrej kunde också bli aktuellt. Eftersom Trosa låg så pass nära Skålön återvände vi dit då och då för att handla färskvaror.

Skålön var ett litet paradis, för oss alla tror jag, den var nog som en ganska typisk skärgårdsholme, klippig på sidorna ner mot vattnet och skogsbeväxt mitt på. Den sidan av ön som låg ut mot havet, badade vi och fiskade, det var bråddjupt, men hade man flytväst på sig gick det bra. Där var det väldigt klippigt och inte mycket växtlighet så där skapade vi en plats för en eldstad med en fantastisk utsikt över solnedgång och hav. Mellan ön och fastlandet, vid östra inloppet, fanns det små, små kobbar, där lekte vi barn ”buss”, det gick ut på att vi skjutsade runt varandra i vår gummijolle och satte av varandra på en kobbe för att sedan hämta upp någon annan som stod och väntade på en annan kobbe osv. det ingick biljetter också, skulle tro att vi ritat dem innan. Som jag berättat förut, lekte vi med kottar, det var här på Skålön, vi byggde upp hela byar och gårdar av pinnar, kottar och mossa, det var så roligt! Det var en trygg plats att ligga på eftersom naturhamnen låg helt i lä även om det blev dåligt väder. Jag mins egentligen bar en gång när vi hamnade i oväder, jag är inte säker på var vi var på väg, kan ha varit Arholma men jag mins att t.o.m pappa tog på sig flytvästen och då var det alvarligt, det förstod jag, jag fick sitta alldeles still i sittbrunnen, mamma också, medan pappa, återigen, min hjälte, manövrerade båten genom ovädret, jag var inte ett dugg rädd, det var bara spännande och roligt.

Vi grillade mycket på Skålön, mest korv men även hel kyckling, den satt Börje och vevad över glöden säkert i ett par timmar, jag kan än i dag fundera på om den verkligen var färdig. Under de veckorna vi var ute, hade Christina namnsdag, vi var fyra stycken som hette Christina, antingen som andra namn eller som tilltalsnamn, då blev det kalas på klipporna med kaffe saft och Jordgubbstårta.

 


 

Av susan - 22 oktober 2015 13:07

Vi gick vidare från Strängnäs mot Stockholm eller Södertälje, beroende på vad vi hade för mål. Om vi gick via Stockholm var Stockholms skärgård målet och självklart ett besök i Huvudstaden, vi besökte många öar i skärgården, om vi gick norrut mins jag ´Möja, där blev vi bortkörda, men när vi pratat med dem en stund fick vi stanna hur länge vi behövde, det var dåligt väder, dessutom fick vi två liter jordgubbar, farbror Börje var en riktig diplomat! Jag minns, med mammas hjälp, även Ingmarsö och Tjockö, Norröra och vidare in i Norrtäljeviken och Norrtälje, riktig Saltkråke varning med andra ord. Vi gick så långt norrut som till Arholma, där kommer jag ihåg att det fans en mycket vacker midsommarstång.

När vi gick söderut besökte vi bl.a Sandhamn, mamma berättar att jag en gång, var mycket upprörd för jag fick inte köpa ett minne, en souvenir, det var annars något jag brukade göra på varje ställe vi gästade och farbror Börje som var snabb med replikerna, menade att han också önskade sig ett ”minne”. Vi hade en mycket sträng budget när vi var på semester, men i Sandhamn åt vi på gästgiveriet. Vidare söderut minns jag Utö, Muskö och slutligen Nottarö, det var en spännande ö, där fanns ett gammalt skeppsvrak och affär där man kunde handla glass, badstrand fanns det också. Jag har ett minne därifrån att någon i båten bredvid, tappade en kastrull i vattnet och att pappa dök efter den, jag tyckte det var lite otäckt att se pappa simma ner i vattnet, det var säkert, minst fyra meter djupt och glasklart vatten med böljande sjögräs, läskigt, jag var livrädd för sjögräs när jag var liten, man visste aldrig vad som gömde sig där.

En ända gång gick vi ända till Landsort, som faktiskt ligger på en ö som heter Öja, i Nynäshamns kommun, så långt söderut man kan komma i Stockholms skärgård, jag mins att när vi var på väg dit såg man inte land åt något håll, det kändes lite otryggt. Öja var en vacker, karg och ödslig ö med en naturhamn, som jag minns det, i hamnen var det tio meter djupt och även där glasklart vatten, det är en hissnande känsla att kunna se botten när man samtidigt vet att det är tio meter djupt. Det fanns faktiskt ett konditori, dit gick vi naturligtvis. Fyren fanns ju också, den skapade lite trygghet mitt i det karga.


Landsorts fyr

 

Av susan - 21 oktober 2015 22:46

Ingen vidare bild, men så kunde det vara när vi kom en bit på väg.


  Känslan när vi äntligen var klara och lämnade bryggan i Rynninge finns fortfarande i mig, jag minns doften av bensin, eller var det fotogen, blandat med den lite unkna doften av lillåns vatten, alla som känner till Lillån och hemfjärden vet vad jag menar, det luktar dy, men jag älskar den doften i den kontexten. Jag mins ljudet av båtmotorn när den hostade igång och spottade ut vatten från sidan av skrovet, vet inte riktigt vad det var men det var väl avgasröret kan jag tro. Pappa var min hjälte, när han säkert och vant la ut från bryggan och styrde båten ut mot hemfjärden. Mamma var gast och tog in fendrar, jag kallar dem för ”puttifrån påsar” organiserade alla tampar och rep så de var klara när vi skulle angöra nästa brygga så småningom.

Så här minns jag vägen ut till Hemfjärden; jag sitter på däcket i fören, allra längst fram, med benen dinglande på sidorna av skrovet, med flytväst naturligtvis, jag har en ask Fruxo och en Festis, apelsin, det räcker ända till jag ser de första ruskprickarna på hemfjärden. Jag föreställer mig att Lillån rinner genom en djungel, det var inte så svårt på den tiden, jag ser både lejon och tigrar smyga omkring i den snåriga vegetationen och enorma sländor, sländorna fanns verkligen. Jag hör exotiska ljud från djungelfåglar och föreställer mig gigantiska anakondor slinka ned i vattnet, jag är Villervalle i Söderhavet!  (TV serie från 1963).

Första anhalten kan vara Björksundet, där väntar vi in Börje, Britt och deras två flickor, Christina och Lotten, vi spenderar en natt där och trots att det är Björksundet spelar det ingen roll, vi är ju på väg!

Björksundet ligger precis i ”porten” till Stor Hjälmaren så vi hade en ganska dryg resa innan vi var framme vid Hjälmare kanal. Kanalen består av 9 slussar fördelade på fem platser. Man kunde klara slussarna på en dag, beroende på hur mycket trafik det var och hur högt solen stod på himlavalvet när vi började slussa. Jag tyckte det var både spännande och lite läskigt att slussa, det berodde nog på att jag var tvungen att sitta still och inte vara i vägen, jag fick hela tiden förmaningar att om jag inte satt still kunde jag komma i kläm, vilket var sant. Det var rätt så långtråkigt också, mycket väntan och ett evigt slängande med dessa ”putt ifrån påsar”, vilket jag i bästa fall fick göra. Om vi kommit iväg sent av någon anledning så hände det att vi spenderade en natt på en liten ö ungefär halvvägs genom kanalen, jag har letat på kartan men jag hittar ingen liten ö någonstans, kan ha varit i Kvarnsjön kanske, men jag misstänker att den ön var så liten att den inte är utmärkt. Hur som helst var det alltid så mysigt, där gjordes det upp eld och semesterns första korvgrillning ägde rum.

Sista gruppen av slussar innan vi nådde Arbogaån var Gravudden, när vi hade slussat klart där la vi till och spenderade en natt där, jag mins bara att vi gick och la oss och somnade direkt, men det kanske bara var jag som gjorde, på den tiden hade jag absolut inga sömnproblem.

Nästa dag nådde vi äntligen Mälaren via Arbogaån. Ibland stannade vi till i Kungsör men oftast blev första anhalten, Strängnäs, deras gästhamn låg mitt i stan, det var kul, för alla. Här tankade vi och provianterade färskvaror, mamma och Britt gick till Konditori Munken för att köpa Hallongrottor.

Jag minns att jag hade ganska mycket spring i benen efter alla slussar, ett bra sätt att få bot på det var att hoppa mellan båten och bryggan, fram och tillbaka, eller mellan våra båtar var också kul och liiiiite farligt, det gjorde vi tills pappa eller Börje sa ifrån, då kunde man istället ägna sig åt att springa ikapp, utan att knuffa ner varandra i vattnet, på de långa bryggorna.

Forts. i morgon

Av susan - 20 oktober 2015 14:17

Vi bodde väldigt nära Lillån och den båtplatsen vi hade, tidvis hade vi ingen bil så det som skulle ner i båten togs antingen på cykel eller så gick vi och bar, pappa stuvade båten och vi bar, eller mamma i alla fall. Ofta när det var dags för säsongens jungfruresa följde mormor och morfar med, morfar var en mycket van båt människa, han hade jobbat som gast på en ”skärgårdskryssare” för en välbärgad Örebrofamilj.

 Det var mycket som skulle få rum, maten packades under durken, där var det kallast, även drickat, snapsen och ölen skulle ju vara kall och min festis, ni vet den där trekantiga förpackningen. Det fanns två gasolplattor eller lågor så det var besvärligt att lag femrätters, jag kommer mest ihåg att vi åt olika konserver med kokt eller stekt potatis, vi åt även mycket fisk som vi drog upp själva, vi hade en liten rök så det blev en hel del rökt fisk, det var gott och grillad korv förstås, över öppen eld, det fanns inga grillar på den tiden. När man skulle grilla korv fick man leta på en bra grillpinne och tälja till änden på den, det bästa var när man hittade en med en naturlig liten klyka, då satt korven bättre, annars var det lätt hänt att den ramlade ned i elden.

Båten bestod av två ruffar, en i fören och en i aktern, den i aktern var min egen, jag var mycket stolt över att ha egen ruff, men när mormor och morfar följde med tror jag att jag fick ligga mellan mamma och pappa i fören. Ibland följde även farmor och farfar med, då blev det trångt men då tog vi med ett tält. Jag kommer ihåg att farfar, som var en duktig sångare sjöng ”Till havs” när vi var ”till havs”.

Vi tillbringade i stort sätt varenda helg på sommaren i båten på olika ställen i Hjälmaren, bl.a Lunger, Fiskeboda, Katrinelund och Björksundet, jag var inte förtjust i Björksundet, det fanns varken bad eller kiosk där men förövrigt spelade det ingen roll, det var roligt överallt, speciellt om mamma och pappa hade bestämt träff med vänner som hade barn, då var lyckan total. Oj vad vi lekte, förutom att vi badade, byggde kojor, fiskade och trot om ni vill, vi lekte faktiskt med kottar, vi byggde hela byar med hjälp av kottar, pinnar och mossa. När det regnade satt vi i min ruff och ritade, det var såååå mysigt.

När pappa och mamma hade semester, den var tre veckor på den tiden, åkte vi längre, vi hade alltid sällskap med vänner till mina föräldrar som hade två barn i perfekt lekålder för mig, vi åkte i varsin båt. Innför dessa resor gjorde min pappa otaliga besök hos ”Repslagaren” på öster, där inhandlades, förutom kanske rep, framförallt sjökort som lades upp på köksbordet för att noga studeras, kapellet skulle ses över och eventuella läckor täppas igen, allt planerades. Alla hade flytvästar och vi hade även en liten Jolle i trä, den hängde med ett tag men byttes sedan ut till en gummijolle. Vad jag längtade tills dagen när vi skulle ge oss iväg!

Forts. i morgon


Pappa på bryggan, kanske i Fiskeboda, jag tror han är i färd med att blåsa upp en gummimadrass.

 

Presentation


I dag är en ny dag!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Tankar om tro

Mina tankar och funderingar kring tro m.m

Mat

Massor av tankar kring mat, dryck och hälsa.

MS

Eftersom jag har MS......

Hantverk

Lika viktigt som luften jag andas

Gästbok


Skapa flashcards