Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar och kan, medicinerna läker inte panikångest och depression men visst, är man inne i en svacka som är så svår att ta sig ur att man inte ”ser skogen för alla träd” kanske man måste ta till medicin, medicin har hjälpt mig många gånger, tror jag i alla fall, man kan inte så noga veta om man läser forskning på ämnet, jag har ätit serotonin höjande läkemedel. I mitt fall tror jag att serotoninet inte alltid är för lågt men somliga har, om jag förstått det rätt, kroniskt låg halt serotonin i kroppen och rekommenderas att alltid äta dessa preparat.

Med andra ord, har man anlag för depression och panikångest har man för låg serotonin halt i kroppen, hur ofta stämmer det? Kan det inte vara så att man helt enkelt reagerar helt naturligt på hur världen ser ut i dag, om man lyssnar på nyheterna får man genast information om hur många anledningar som helst att få panik över. Egentligen borde jag både skrika och gråta över det som nyhetsförmedlaren berättar, jag borde kasta mig på golvet och slita i mina kläder, vrida mig som en mask, ja riktigt reagera på det jag hör. Skulle jag må bättre då? Jaa kanske. Jag kan omöjligt göra något åt allt som händer i världen men jag kan ju reagera åtminstone, jag gör inte det, jag bara konstaterar kallt att jaha, där var det ytterligare en jordbävning med flera tusen människor som gick åt, eller ytterligare en terrorattack eller ytterligare ett oväder som ödelägger byar och t.o.m städer. I bästa fall, om händelsen skett tillräckligt nära kanske jag blir tillräckligt upprörd för att skriva en blogg i ämnet eller åtminstone diskutera detta med maken över kvällens glas rödtjut.

Eftersom jag som så många andra med mig inte orkar reagera med kraft och intensitet direkt när informationen når mig kommer kanske reaktionen i form av depression och ångestattacker i efterhand. Jag har märkt att min ångest löses upp om jag forcerar fram en riktig gråtattack så under dessa perioder försöker jag gråta så ofta som möjligt, det vattnar ur ångest känslan.

Jag känner att jag måste skriva lite mer om detta, ni underbara lilla skara läsare av min blogg är mitt ack så viktiga bollplank, så tillsammans kanske vi kan lösa det här med ångest och depression, haha, we wish!