Första natten jag tillbringade i mitt nya ”hem” fick jag erfara att jag inte var ensam hyresgäst i mitt rum, jag vaknade någon gång mitt i natten av att månen lyste rakt in i rummet, i ljuset av den på fönster brädet paraderade en hel rad med kackerlackor, fram och tillbaka, olika storlekar. Jag fullkomligt kastade mig på lysknappen och tände, varav ett rasslande ljud hördes och alla kackerlackor hade gömt sig men jag hann se att de även sprang på väggen bakom sängen, det som jag tycker är olustigt med kackerlackor är att de visar rädsla på ett nästan intelligent sätt, så fort man tänder eller drar ut en låda där de håller till springer de och gömmer sig, det är ljusskygga små rackare, efter att ha jobbat på olika restauranger i NY blev jag ganska luttrad och inte särskilt oroad av kackerlackor. Jag jobbade på en Japansk restaurang, som var mycket poppulär och ganska dyr, där de hade riskokare till både vit ris och råris, i locket på riskokaren trivdes kackerlackorna, trots att man gjorde rent locket varje kväll kom de envist tillbaka, man fick vara försiktig så de inte ramlade ned i risskålen när man fyllde skålen man skulle servera till kunden. Tyvärr hände just det ibland när man var väldigt stressad, då blev det inte mycket dricks.

Hur som helst, jag drog ut sängen från väggen och fortsatte att sova, dagen efter gick jag till närmaste ”drugstore” och köpte kackerlackmedel och ett ”roach motel”, det är ett litet papphus med ett medel i som både lockar in kackerlackan och dödar den, jag tror att det är i form av ett klister som den fastnar i, men finns det kackerlackor i en byggnad är det näst intill omöjligt att bli av med.

Jag fick ganska snart erfara att Colony Arms var fyllt av människospillror, den ena mer tragisk en den andra. Colony Arms var igentligen inte ett hotell i den bemärkelsen att gästerna checkar in, bor ett par nätter och sedan checkar ut, här checkade man inte ut och gjorde man det var total hemlöshet nästa steg.  På min våning fanns det ca 6-7 rum, alla var inte uthyrda, vad jag kommer ihåg var det bara 4 rum som var bebodda, närmast mig bodde en yngre kille med svåra drogproblem, han var snäll och blyg, inte stökig på något sätt, jag skulle tro att det rörde sig om heroin. Lite längre bort i ett dubbelrum bodde ett par, en kvinna och man i 50 års åldern, de hade alltid dörren öppen så det föll sig naturligt att jag stannade till och pratade lite med dem när jag passerade, de ägnade dagen åt att se på TV och dricka mängder med öl, jag såg aldrig att dom åt något, det fanns en Diner på andra sidan gatan, de gick dit ibland men absolut inte varje dag. Kvinnan som hette Mary, hade magcancer, hon hade fruktansvärda smärtor men ingen ekonomi för medicin eller läkarvård, jag antar att alkoholberoendet kom först och sedan cancern men alkoholen i detta stadiet fungerade även som smärtlindring. Framåt eftermiddagen förflyttade de sig ner till baren och fortsatte att dricka där, för vad, vet jag inte men de betalade för det mesta, kanske de drack på krita ibland, jag mins inte. Mary berättade att både hon och hennes man haft bra jobb och eget hus, de hade vuxna barn, som så länge jag befann mig där, aldrig hälsade på, något hade hänt Mary och hennes man på vägen, vad vet jag inte men jag anar att alkoholkonsumtionen hade spelat en ledande roll.

Ytterligare lite längre bort nära trappan, bodde städerskan i ett singelrum, hon städade på dagarna, eller rättare sagt, hon sprang omkring med skurhink och dammsugare men jag såg aldrig att det blev något resultat av hennes försök, på kvällarna satt även hon i baren och dränkte sina sorger. Hon berättade ofta och gärna om hur vacker hon varit som ung och hur många friare hon haft. På morgonen när jag var på väg till toan mötte jag henne ofta, hon hade alltid rullar i håret och en morgonrock i matelasserad nylon, den hade nog varit ljusblå en gång men nu var den mera grå och ett par frotté tofflor. ”She went thru the motion” av att fortfarande vara vacker, hon blekte sitt hår ofta men trots det var hårrötterna mörka, hon använde make up men för mycket, hon rullade håret varje kväll men det såg ändå fet och stripigt ut, det känns som om hon hade lite vilja kvar men missade målet med sina försök.