När jag var liten, bodde jag, mamma och pappa i Rynninge, ett område som ligger i norra Örebro, mitt emellan Lillån och I 3, det är väl inte många som minns I3 i dag, det var ett stort regemente med flera kasernbyggnader en massa förråd och även stallar. Vena skogen, som ligger precis bredvid fungerade som ett naturligt ”slagfält” att träna krig på, det fanns tillräckligt med obebyggda områden som sträckte sig ända ned till Hemfjärden och Rävgången.

Vi bodde i ett vitt hus på Sjövägen 8, ett hus som troligtvis var byggt någon gång på 20-talet, många hus i Rynninge såg ut som det vi bodde i, man sa lite skämtsamt att skulle CW, Central verkstäderna, ta tillbaka alla spikar och byggmaterial som arbetarna plockat med sig skulle hela Rynninge falla ihop som ett korthus.

Det var mestadels vanliga arbetare på CW som hade byggt och bodde nu i Rynninge, många av husen var tvåvåningshus med två lägenheter i, ett så kallat generationshus, många hade sina gamla föräldrar boende på övervåningen. Samma sak gällde” vårat” hus, det ägdes av tant Kvist, jag vet inte vad hon hette i förnamn, jag kallade alltid henne för tant Kvist. Vi hyrde övervåningen av henne, hyran var på 90 kr i månaden och då ingick värme och varmvatten, ibland. Huset låg i en uppvuxen trädgård med en grusgång mitt fram och äppelträd på var sida, på baksidan hade tant Kvist sina trädgårdsland och hallonhäckar, det var ett litet paradis. Vår lilla lägenhet, som var nymålad och nytapetserad av min morfar som var målare, när vi flyttade in, bestod av ett stort och ljust kök, ett vardagsrum som även fungerade som sovrum för mamma och pappa, en möblerbar hall med burspråk och två stora garderober. Det ena användes som klädkammare och badrum, badrum i den meningen att det fanns ett tvättfat och en spegel. Toalett, som i själva verket var ett torrdass, fanns i källaren, där stod också ett gammalt badkar. Mamma och jag badade mest i en zinkbalja på köksgolvet. Den andra garderoben bodde jag i på somrarna, den var för kall på vintrarna, då bodde jag i köket. Jag minns den här lägenheten som stor och ljus, jag trivdes där, förutom när jag hade en sticka i fingret eller vaknade av att mamma och pappa, mest pappa, jagade möss i mammas murgröna, det kändes otryggt på något sätt, men det hände ju inte så ofta, sticka i fingret var värre, det fick man då och då.

Tant Kvist var snäll, jag sprang ofta ned till henne och satt i hennes kökssoffa, där lärde jag mig att dricka kaffe redan som 4-åring, med massor av socker och mjölk. Tant Kvist bakade minst en gång i veckan, mest kaffebröd, hon sa alltid att småkakor ska bakas på smör, har man inte smör kan man låta bli. Jag satt ofta och ritade nere hos henne, speciellt mins jag att jag gjorde mängder med påskbrev, på den tiden ritade man påskbrev, inte bara fyllde i förtryckta bilder, sedan vek man ihop dem på ett särskilt sätt så de blev vackra brev som man skrev Glad Påsk på, dessa sparades till påskafton, eller var det skärtorsdagen, minns inte riktigt, för att sedan delas ut i hela Rynninge utklädd som Påskkärring, då fick man godis, frukt och småpengar, men det vet ni ju.

På ena sidan av vår tomt fanns en handelsträdgård, där var jag ofta, där fanns det både sandhögar och lövhögar att leka i och det var kul att se hur tant Sandberg band kransar och gjorde vackra buketter. På andra sidan vår trädgård fanns en ödetomt med en stor ek, där fanns det Fasaner som skrek om sommar kvällarna och höll mig vaken i min garderob som vette ut mot ödetomten, det var  lite skrämmit, men det skapade även en form av trygghetskänsla.

Jag fortsätter att berätta lite mera i morgon, hoppas ni vill läsa, ha en fin söndag!

Jag och mamma i trädgården på Sjövägen 8  

Våran möblerbara hall med okänt besök, kan vara en kompis till mamma och pappa som hette Knaster