Personporträtt är svårt har jag märkt, när jag läste igenom vad jag skrev i går upptäckte jag en hel del syftningsfel t.ex och jag upplever att personbeskrivningarna är ganska platta. När jag pluggade på universitets nivå analyserade jag automatiskt alla böcker jag läste, även skönlitteratur och det har jag mer eller mindre per automatik fortsatt med men jag tänker sällan på en författares personporträtt om de inte är helt värdelösa förstås. Nu när jag själv försöker skriva blir jag påmind om hur svårt det är och jag känner otrolig ödmjukhet och vördnad inför alla brillianta författare som fanns och finns. Spännande med årets nobelpris i litteratur……

På hotellets andra våning minns jag bara en person, en liten skinntorr man med en mycket ohälsosam hud ton, han såg ut som en mycket bedagad tango charmör med en liten mustasch, alltid klädd i en blanksliten, dammig svart kostym, när jag tänker på honom sitter han nere i baren, på kortändan, med fönstret ut mot gatan bakom sig, jag uppfattade att han satt där för att ha ryggen fri och koll på alla andra som satt runt baren och runt de sporadiskt utplacerade borden i rummet, han pratade ofta om hur han längtade efter en tallrik med champinjonsoppa, jag vet inte varför jag minns det men det fastnade på något sätt, det var en sådan liten enkel önskan från en mycket sliten man . Han drack alltid samma sak, amerikansk whisky från raden längst ned, den billigaste, med soda. Hur vet jag nu det. Joo, efter att jag jobbat på Uwe´s ett par månader fick jag halsfluss med hög feber som följd, jag hade inte lärt mig ännu att i restaurangbranschen är man inte hemma pga sjukdom, antingen ser man till att hitta någon som kan rycka in i stället, eller så vräker man i sig mängder med febernedsättande och går till jobbet ändå, jag lärde mig snart vad för slags mediciner som var bäst, de är mycket liberalare med recept fri medicin i NY.                                               

 Som sagt, jag visste inte det då med den följden att jag blev avskedad på stående fot.  Det var hårt men det var bara att spotta i nävarna och se mig om efter ett nytt jobb. Det bästa sättet att söka jobb på restauranger och barer i NY är med apostlahästarna, jag besökte mer eller mindre varje restaurang som fanns i mitt närområde och fick strö skift här och där, jag drog mig fram. En eftermiddag när jag var på väg upp till mitt rum träffade jag Robbin, managern, i lobbyhallen, vi småpratade och jag berättade för henne om mitt jobbsökande, hon blev eld och lågor och frågade om jag kunde tänka mig att jobba dag i hotellbaren, hon hade för mycket att göra för att även ha tid att täcka baren på dagarna, jag blev mycket tveksam men samtidigt visste jag att dricksen var bra och Robbin menade att om en snygg och fräsch tjej som jag stod i baren skulle det dra till sig ännu mer kunderJ, det var mest män som besökte den här typen av barer så det stämde nog. Jag gick med på att testa. Att jobba som bartender är fantastiskt roligt, hos Uwe´s fick jag lära mig allt från grunden, han använde inga halvfabrikat, alla frukt juicer var färskpressade och han var otroligt noga med hur drinkarna blandades, om de skulle skakas, röras eller mixas osv. Jag behövde inte bry mig om viner, tyvärr, jag hade gärna velat, Uwe´s hade en somalier som skötte vinerna. Hos Uwe´s fick jag lära mig finlir, på Colony Arms fick jag lära mig snabbhet.