I går blev det inget bloggande, jag var involverad i andra aktiviteter, kortspel, närmare bestämt spelet Hollywood, för er som inte spelat det ska jag snabbt förklara reglerna; man måste var minst tre personer och varje spelare ska ha tio kort var, spelet går ut på att man spelar 6 spel där man ska samla ihop olika kombinationer innan man får lägga ut på bordet, t.ex spel 1, två trissar, när man fått två trissar lägger man ut dem på bordet och sedan försöker man att så fort som möjligt bli av med resterande kort genom att bygga på sig själv eller på någon annan av medspelarna som lagt ut, man ska ha minst poäng för att vinna. Ni får höra av er till mig om ni vill veta mer.

Detta spel har spelats i min familj sedan i slutet av 50-talet, en gång var 14 dag gick damerna samman för att spela, dessa tisdagar, för det var alltid på tisdagar, var heliga, det städades och fejades hela dagen innan, finaste teservisen åkte fram och det breddes smörgåsar. Det var stränga regler kring vad som skulle serveras och hur, det skulle finnas två olika sorters färdigbredda kalla smörgåsar, ofta en med ägg och ansjovis och en med leverpastej och gurka, sedan skulle det finnas en varm smörgås, oftast var det svampstuvning på den. Efter det skulle det finnas olika sorters salta kex och minst tre sorters ost och marmelad, till detta dracks te, i dag dricker vi direkt importerat te från England. Från början var det min mormor, en syster och svägerska och än väninna, min mamma och tre av hennes kusiner som träffades på detta sätt, i dag är det tyvärr inte så många kvar men det är fortfarande min mamma och två av hennes kusiner, jag och en syssling till mig. Vi håller stenhårt på reglerna, både vad gäller spel och vad vi förtär. Vi kan inte träffas lika ofta som förr men vi försöker få ihop det ca 4 ggr om året i alla fall. Jag misstänker att vi är sista generationen av kortspelare i vår familj, tyvärr.

När min mamma är med oss, min man och mig, spelar vi också kort, samma spel, då är det blodigt alvar, vi har gjort om poängräkningen lite grand så vi kan spela flera spel över t.ex en helg eller när vi är på semester, då spelar vi minst tre spel innan en vinnare koras och då döper vi vinnaren till t.ex Julmästare eller Påskmästare, hur som helst har jag genom dessa spel upptäckt en ny sida hos mig som jag absolut inte är stolt över, jag är den värsta tänkbara förloraren, jag svär, kallar mina medspelare, jaa mamma också, för namn, gråter av ilska och kastar kortleken på golvet, ofta slutar det med att jag går upp och lägger mig, mitt i pågående spel!!?? Mamma har efter varje sådan incident sagt att nu spelar inte hon mer, men vi tycker samtidigt att det är så kul och jag LOVAR att skärpa mig!! Så nästa gång vi är tillsammans sitter vi där med kortleken i alla fall. Jag anstränger mig verkligen för att bli en bättre förlorare men det är som om något tar över mig, jag tappar kontrollen helt och hållet. Den underliggande känslan är att jag aldrig vinner vilket är helt fel, vi sparar alla resultat i en anteckningsbok och en dag räknade jag ut hur många gånger var och en vunnit, det visade sig att det var jämt skägg, alla hade vunnit lika många gånger, så nu kan jag i alla fall inte skylla på det!

Här är "spelakortstanterna", som jag sa när jag var liten, representerade och även deras stiliga män, jag finns också med, i magen på kvinnan i mitten, hon har en rutig ärmlös klänning på sig, det är min ömma moder. Ett härligt gäng tycker jag.