Vi gick vidare från Strängnäs mot Stockholm eller Södertälje, beroende på vad vi hade för mål. Om vi gick via Stockholm var Stockholms skärgård målet och självklart ett besök i Huvudstaden, vi besökte många öar i skärgården, om vi gick norrut mins jag ´Möja, där blev vi bortkörda, men när vi pratat med dem en stund fick vi stanna hur länge vi behövde, det var dåligt väder, dessutom fick vi två liter jordgubbar, farbror Börje var en riktig diplomat! Jag minns, med mammas hjälp, även Ingmarsö och Tjockö, Norröra och vidare in i Norrtäljeviken och Norrtälje, riktig Saltkråke varning med andra ord. Vi gick så långt norrut som till Arholma, där kommer jag ihåg att det fans en mycket vacker midsommarstång.

När vi gick söderut besökte vi bl.a Sandhamn, mamma berättar att jag en gång, var mycket upprörd för jag fick inte köpa ett minne, en souvenir, det var annars något jag brukade göra på varje ställe vi gästade och farbror Börje som var snabb med replikerna, menade att han också önskade sig ett ”minne”. Vi hade en mycket sträng budget när vi var på semester, men i Sandhamn åt vi på gästgiveriet. Vidare söderut minns jag Utö, Muskö och slutligen Nottarö, det var en spännande ö, där fanns ett gammalt skeppsvrak och affär där man kunde handla glass, badstrand fanns det också. Jag har ett minne därifrån att någon i båten bredvid, tappade en kastrull i vattnet och att pappa dök efter den, jag tyckte det var lite otäckt att se pappa simma ner i vattnet, det var säkert, minst fyra meter djupt och glasklart vatten med böljande sjögräs, läskigt, jag var livrädd för sjögräs när jag var liten, man visste aldrig vad som gömde sig där.

En ända gång gick vi ända till Landsort, som faktiskt ligger på en ö som heter Öja, i Nynäshamns kommun, så långt söderut man kan komma i Stockholms skärgård, jag mins att när vi var på väg dit såg man inte land åt något håll, det kändes lite otryggt. Öja var en vacker, karg och ödslig ö med en naturhamn, som jag minns det, i hamnen var det tio meter djupt och även där glasklart vatten, det är en hissnande känsla att kunna se botten när man samtidigt vet att det är tio meter djupt. Det fanns faktiskt ett konditori, dit gick vi naturligtvis. Fyren fanns ju också, den skapade lite trygghet mitt i det karga.

Landsorts fyr