När värsta stormen lagt sig efter mammas och pappas separation, skilsmässan var inte ett faktum ännu eftersom man hade en lagfast provseparation på ett år, började jag åka mer rutin mässigt till pappa som nu bodde i Helsingborg, jag kan inte med bästa vilja säga att jag tyckte det var kul att vara hos pappa, besöken handlade mest om svartsjuka gentemot både pappas nya kvinna och hennes son och en allmän känsla av förvirring över situationen rent allmänt. Enda sättet att få spendera ensamtid med pappa var att följa med honom till garaget och tvätta bilen eller möjligtvis få ta en tur med honom till Jönköping i lastbilen. Min relation till den nya kvinnan var frostig, jag hade inte det minsta lust att bli kompis med henne. Så här rullade det på i ett år eller så, minns inte riktig, men så småningom flyttade farmor och farfar ned till Helsingborg och pappa med familj, flyttade till huset i Rydebäck. Nu bodde jag för det mesta hos farmor när jag var i Helsingborg vilket nog var lättast, jag säger inte bäst, lättast för alla. Relationen med pappa var ganska ansträngd, jag hade alltid en känsla av att vi aldrig fick spendera tillräckligt med tid tillsammans, hemma hos pappa upplevde jag mig ofta som ful, klumpig och obekväm, som femte hjulet ungefär, så var det inte hos farmor, där var jag fortfarande herre på täppan, där var jag fortfarande den mest älskade.

När jag kom upp i tonåren skedde en liten förändring, jag fick då ta med mig kompisar till Helsingborg, det var självklart jätte kul, jag hade med mig en liten bit av min värld i Örebro till den i Helsingborg, det gjorde att jag inte behövde byta värld så radikalt som det faktiskt innebär att, ännu värre, behöva leva varannan vecka i två olika verkligheter eller världar, vilket i mitt tycke är fullständigt absurt! Det är inte många vuxna som skulle acceptera att flytta varannan vecka, 12 månader om året, fram och tillbaka, det är inte klokt vad vi förväntar oss att våra barn ska uthärda och samtidigt växa upp till balanserade, väl sammansatta vuxna, packa upp och packa ned, städa rum och hålla ordning på läxor och papper, inte glömma kläder, o.s.v Jag hade det inte på det viset, jag besökte pappa kanske på sin höjd tre gånger om året, för övrigt skrev jag brev eller kort och vi pratade i telefon, jag vet inte om det var bättre eller sämre men i skrivandets stund föredrar jag nog det sistnämnda.

I dag väljer jag en bild på Ebba, ca tre år gammal bild men hon ser likadan ut i dag med den pälslängden.