Jag lärde känna en man som hade sitt ursprung i Norge, hans föräldrar hade kommit från Norge, han var troligen i min pappas ålder och dessutom väldigt lik min pappa till utseendet, han hade en dotter i min ålder och antog rollen som min beskyddare, framförallt de gångerna jag jobbade kväll/natt, han satt alltid kvar till siste man, spelade ingen roll hur sent det var, så länge jag bodde kvar på hotellet väntade han alltid i trappen tills jag ropade att, nu stänger jag min dörr, efter att jag flyttat, följde han mig så pass långt att han kunde se när jag gick in genom min dörr, jag har nog mitt liv att tack honom för.

När ett par veckor gott efter att jag börjat arbeta i baren flyttade det in två killar i 20-25 års åldern, de delade ett dubbelrum på samma våning som Mr Brown. Först var det ett förskräckligt hemlighetsmakeri kring dessa två ynglingar, men så småningom kröp det fram att de var bröder, Dave och Keith och precis blivit utsläppta från fängelse, enligt Robbin hade de suttit inne för narkotika innehav och hon ansåg att de var värda en andra chans, eller var det kanske tredje, fjärde eller t.o.m femte chansen. Dessutom hade Robbins bror blivit utsedd till deras övervakare. Tydligt var att Robbin hade ett personligt intresse för speciellt en av dem, den yngre, Dave. Jag tror inte att de behövde betala för sina rum.

Den allmänna attityden bland hotell gästerna mot dessa två unga kåkfarare var negativ, hela stämningen efter att de flyttat in kan endast beskrivas som orolig, ingen ville att de skulle vara där, inkluderat mig själv, de skrämde mig på något sätt och jag kände automatiskt att jag behövde ”watch my back” när dom var i närheten. Till råga på allt elände bestämde Robbin och hennes bror att en av dem skulle göras behjälplig i baren, den äldre, Keith, han kunde bära backar och hämta is ansåg dom, det var ganska tunga uppgifter, så för det var jag tacksam men det betydde också att jag skulle ha honom omkring mig jämt och ständigt i baren. Det betydde även att han skulle vara kvar tills jag stängde, räknade kassan och låste in den i kassaskåpet som var i ett rum bredvid baren, de gånger jag jobbade kväll. Som väl var behövde jag inte var själv särskilt ofta, min norska vän satt alltid kvar när han var där och det satt för det mesta kvar någon medan jag stängde, men inte alltid och då kändes det inte bra.

En person som engagerade sig väldigt mycket i dessa två var Advokat Payton, han gjorde det till sin personliga uppgift att försöka stötta och hjälpa dem att komma på fötter, han hjälpte dem på alla upptänkliga sätt, att hitta arbete, kontakt med det sociala, när han var, relativt, nykter skjutsade han dem ”all over the place”, osv. Bägge två hade narkotika problem, jag fick höra att Dave som Robbin hade ögonen på använde crack, därav hans osociala beteende, han låg mest på sitt rum hela dagarna, han som hjälpte mig i baren var lite piggare, så för hans del var det väl centralstimulerande som gällde kanske, vad vet jag.

Jag skulle jobba dag, en söndag, jag kom in till jobbet kl 11 som vanligt, det brukade normalt vara tomt så dags men den här dagen var annorlunda, dörren stod öppen och Robbins bror var där, han jobbade för det mesta kväll vilket han också hade gjort kvällen innan, jag märkte även att Robbin var där och bröderna. Jag satte igång som vanligt med att öppna baren, hämta ölbackar och is, räkna kassan osv., samtidigt försvann bröderna ut genom dörren med hög hastighet och efter sprang Robbin, Robbins bror rörde sig oroligt in och ut i lokalen, han ringde även åtskilliga samtal, men ingen ville berätta vad som pågick eller vad som hänt, bara att något hänt. Ganska snart efter att bröderna och Robbin försvunnit kom tre civilklädda poliser inrusande, de rörde sig snabbt genom baren och in i lobby hallen och vidare uppför trappan, jag mins inte om de frågade mig eller Robbins bror något men jag tror att de pratade med Robbins bror. Allt var väldigt rörigt, folk sprang ut och in, jag förstod naturligtvis att något allvarligt hänt men absolut inte vad, det enda jag visste var att en kväll tidigare i veckan hade det varit ett inbrott hos en silversmed längre upp på samma gata, så jag antog att det handlade om det och självklart hade jag mina misstankar om vem/vilka. Robbins bror sa till mig att stänga baren och gå hem, vilket jag gärna gjorde. Jag hade sagt upp mig några dagar tidigare men skulle vara kvar tills de hittade någon annan men nu bestämde jag mig på stående fot att inte komma tillbaka.

Jag gick dit några dagar senare för att säga hej då och även av nyfikenhet, jag ville verkligen veta vad som hänt, det var Robbins bror som jobbade och nu kunde han berätta, på lördag kvällen hade advokat Payton besökt baren i vanlig ordning, Keith som hjälpte mig i baren hade tjatat på honom om att han ville ha skjuts någonstans varav Mr Payton gett med sig, de hade lämnat baren tillsammans, Keith ringde mycket senare till Robbins bror och bad att han skulle hämta honom, vilket han gjorde och frågade samtidigt varför inte Mr Payton hade skjutsat hem honom, han menade att de blivit osams över någon liten sak, ingen av dem var ju nykter, och Payton hade lämnat honom där han blev hämtad.

Mr Payton hittades senare ihjälstucken i sin bil på en parkeringsplats, mordvapnet som använts var en skruvmejsel och motivet hade varit 12 dollar. Förövaren var grabben som hjälpt mig i baren och det var även båda bröderna som rånat silversmeden.

Många år senare såg jag ett TV program av en händelse, som handlade om särskilt grova brottslingar i USA, döm om min förvåning och olust, så dyker just Keith upp i rutan, det visade sig att han hade utfört många våldsbrott även innan Colony Arms, han satt inne för en mycket, mycket lång tid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...