Ingen vidare bild, men så kunde det vara när vi kom en bit på väg.

  Känslan när vi äntligen var klara och lämnade bryggan i Rynninge finns fortfarande i mig, jag minns doften av bensin, eller var det fotogen, blandat med den lite unkna doften av lillåns vatten, alla som känner till Lillån och hemfjärden vet vad jag menar, det luktar dy, men jag älskar den doften i den kontexten. Jag mins ljudet av båtmotorn när den hostade igång och spottade ut vatten från sidan av skrovet, vet inte riktigt vad det var men det var väl avgasröret kan jag tro. Pappa var min hjälte, när han säkert och vant la ut från bryggan och styrde båten ut mot hemfjärden. Mamma var gast och tog in fendrar, jag kallar dem för ”puttifrån påsar” organiserade alla tampar och rep så de var klara när vi skulle angöra nästa brygga så småningom.

Så här minns jag vägen ut till Hemfjärden; jag sitter på däcket i fören, allra längst fram, med benen dinglande på sidorna av skrovet, med flytväst naturligtvis, jag har en ask Fruxo och en Festis, apelsin, det räcker ända till jag ser de första ruskprickarna på hemfjärden. Jag föreställer mig att Lillån rinner genom en djungel, det var inte så svårt på den tiden, jag ser både lejon och tigrar smyga omkring i den snåriga vegetationen och enorma sländor, sländorna fanns verkligen. Jag hör exotiska ljud från djungelfåglar och föreställer mig gigantiska anakondor slinka ned i vattnet, jag är Villervalle i Söderhavet!  (TV serie från 1963).

Första anhalten kan vara Björksundet, där väntar vi in Börje, Britt och deras två flickor, Christina och Lotten, vi spenderar en natt där och trots att det är Björksundet spelar det ingen roll, vi är ju på väg!

Björksundet ligger precis i ”porten” till Stor Hjälmaren så vi hade en ganska dryg resa innan vi var framme vid Hjälmare kanal. Kanalen består av 9 slussar fördelade på fem platser. Man kunde klara slussarna på en dag, beroende på hur mycket trafik det var och hur högt solen stod på himlavalvet när vi började slussa. Jag tyckte det var både spännande och lite läskigt att slussa, det berodde nog på att jag var tvungen att sitta still och inte vara i vägen, jag fick hela tiden förmaningar att om jag inte satt still kunde jag komma i kläm, vilket var sant. Det var rätt så långtråkigt också, mycket väntan och ett evigt slängande med dessa ”putt ifrån påsar”, vilket jag i bästa fall fick göra. Om vi kommit iväg sent av någon anledning så hände det att vi spenderade en natt på en liten ö ungefär halvvägs genom kanalen, jag har letat på kartan men jag hittar ingen liten ö någonstans, kan ha varit i Kvarnsjön kanske, men jag misstänker att den ön var så liten att den inte är utmärkt. Hur som helst var det alltid så mysigt, där gjordes det upp eld och semesterns första korvgrillning ägde rum.

Sista gruppen av slussar innan vi nådde Arbogaån var Gravudden, när vi hade slussat klart där la vi till och spenderade en natt där, jag mins bara att vi gick och la oss och somnade direkt, men det kanske bara var jag som gjorde, på den tiden hade jag absolut inga sömnproblem.

Nästa dag nådde vi äntligen Mälaren via Arbogaån. Ibland stannade vi till i Kungsör men oftast blev första anhalten, Strängnäs, deras gästhamn låg mitt i stan, det var kul, för alla. Här tankade vi och provianterade färskvaror, mamma och Britt gick till Konditori Munken för att köpa Hallongrottor.

Jag minns att jag hade ganska mycket spring i benen efter alla slussar, ett bra sätt att få bot på det var att hoppa mellan båten och bryggan, fram och tillbaka, eller mellan våra båtar var också kul och liiiiite farligt, det gjorde vi tills pappa eller Börje sa ifrån, då kunde man istället ägna sig åt att springa ikapp, utan att knuffa ner varandra i vattnet, på de långa bryggorna.

Forts. i morgon

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...