Jag tror att vårt favorit ställe var en liten ö som vi själva döpt till Skålön, det var vi barn som kom på namnet och stod för dop ceremonin, man kan ju fundera lite över var vi fick idén till namnet, jag tror det skålades en hel del där kanske. Men jag tror inte, eller jag vet, att det inte skålades för mycket, hade det skålats för mycket hade vi nog inte velat döpa ön till Skålön, för oss var det något glädjefyllt, festligt och positivt.

För att nå Skålön fick man ta vägen via Södertälje för att komma ut i Trosa skärgård, söder om Stockholms skärgård, Skålön hittade vi av en händelse när det var dåligt väder och vi behövde komma i lä, den ligger som en långsmal tarm väldigt nära fastlandet ungefär en timmes gång från Trosa.  Mellan Skålön och fastlandet bildades en kanal, där var det utmärkt att lägga till, det var inte djupt, kanske en meter men för våra motorbåtar gick det bra, de gick inte så djupt, om man kom in från andra hållet, öster ifrån måste det bli, var det mycket djupare, där kunde även seglare ligga. Jag tror vi återvände till Skålön tre år i rad.

Innan vi nådde Skålön stannade vi till i Trosa gästhamn, det hände nog att vi spenderade någon natt där men framförallt provianterade vi, Trosa är ju en helt ljuvlig liten stad att proviantera i, vi köpte kanelbullar i ett bageri som låg väldigt nära gästhamnen och rökt böckling i ett litet rökeri, enligt mamma och Britt var det den finaste böcklingen man kunde få tag i, de köpte en hel trälåda full. Pappa och Börje gick på systembolaget, de var ju tvungna att ha något att skåla i, och besökte en butik som sålde fiskegrejer för att köpa en liter mask, det såldes i jordgubbskartonger. Det fanns en leksaks affär någonstans på torget i Trosa, dit gick vi om man hade tur, kanske för att köpa nytt ritblock och pastellkritor eller kanske tuschpennor, någon rolig badgrej kunde också bli aktuellt. Eftersom Trosa låg så pass nära Skålön återvände vi dit då och då för att handla färskvaror.

Skålön var ett litet paradis, för oss alla tror jag, den var nog som en ganska typisk skärgårdsholme, klippig på sidorna ner mot vattnet och skogsbeväxt mitt på. Den sidan av ön som låg ut mot havet, badade vi och fiskade, det var bråddjupt, men hade man flytväst på sig gick det bra. Där var det väldigt klippigt och inte mycket växtlighet så där skapade vi en plats för en eldstad med en fantastisk utsikt över solnedgång och hav. Mellan ön och fastlandet, vid östra inloppet, fanns det små, små kobbar, där lekte vi barn ”buss”, det gick ut på att vi skjutsade runt varandra i vår gummijolle och satte av varandra på en kobbe för att sedan hämta upp någon annan som stod och väntade på en annan kobbe osv. det ingick biljetter också, skulle tro att vi ritat dem innan. Som jag berättat förut, lekte vi med kottar, det var här på Skålön, vi byggde upp hela byar och gårdar av pinnar, kottar och mossa, det var så roligt! Det var en trygg plats att ligga på eftersom naturhamnen låg helt i lä även om det blev dåligt väder. Jag mins egentligen bar en gång när vi hamnade i oväder, jag är inte säker på var vi var på väg, kan ha varit Arholma men jag mins att t.o.m pappa tog på sig flytvästen och då var det alvarligt, det förstod jag, jag fick sitta alldeles still i sittbrunnen, mamma också, medan pappa, återigen, min hjälte, manövrerade båten genom ovädret, jag var inte ett dugg rädd, det var bara spännande och roligt.

Vi grillade mycket på Skålön, mest korv men även hel kyckling, den satt Börje och vevad över glöden säkert i ett par timmar, jag kan än i dag fundera på om den verkligen var färdig. Under de veckorna vi var ute, hade Christina namnsdag, vi var fyra stycken som hette Christina, antingen som andra namn eller som tilltalsnamn, då blev det kalas på klipporna med kaffe saft och Jordgubbstårta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...