Det enda som egentligen var negativt med Skålön var avsaknaden av stränder, vi barn var inte så gamla och att hela tiden bada i bråddjupt vatten med flytväst var inte det ultimata, så vi gav oss i väg lite längre ut i Trosa skärgård till Koskär, där fanns en sandstrand i en liten skyddad vik som var långgrund och bra, precis utanför viken gick Gotlandsbåten förbi, om ni visste vilka underbara svallvågor det blev!! Båtarna fick vi förtöja på andra sidan Koskär, men det var absolut inga avstånd från båtarna till stranden. Här låg inte båtarna lika skyddade som på Skålön, så det gällde att förtöja och ankra ordentligt men var det bara skapligt väder gick det bra.

Jag har ett väldigt starkt minne från Koskär, jag har frågat mamma men hon kan inte verifiera, hon minns inte och ska jag vara ärlig så låter det ganska märkligt; det fanns ett par styltor som vi alla försökte oss på med mer eller mindre lyckat resultat, det var absolut inte platt mark här, det var klippor och bergknallar, så kunde man inte gå med styltor förut så blev det absolut inte lättare på detta underlag. Jag minns att min pappa tog upp mig på ryggen för att sedan ställa sig på styltorna och mer eller mindre springa runt på berghällarna på styltorna och med mig på ryggen, jag skrek av skräckblandad förtjusning.

 Jag har funderat mycket på detta, var pappa verkligen så oansvarig att han utsatte både mig och sig själv på detta sätt, han var absolut ingen cirkusartist. Min pappa var lite speciell, jag älskade honom men han hade lite speciella sätt att lära mig saker på, t.ex knuffade han mig i vattnet en gång för att jag skulle lära mig simma, det var på Skålön, där det var djupt, en annan gång lärde han mig basta genom att stänga in mig i en bastu, finns inget i dag som jag tycker är så obehagligt som att basta.  Jag önskade mig en Mora kniv när jag var ca 6 år tror jag, han gav mig en enorm fiskekniv, alldeles för stor för mig, det första jag gjorde var att skära av mig tummspetsen, jag hade behövt blivit sydd, men jag vägrade, min mormor hotade mig med att om jag inte följde med till doktorn för att sy fast tummtippen skulle ingen vilja gifta sig med mig, jag är gift, för andra gången, tji fick du mormor!   

Pappa var ung och ganska omogen, han förstod nog inte alltid att han var pappa och framförallt inte vad det innebar, till vardags jobbade han nästan jämt, känns det som och när han var hemma fick man vara tyst som en mus för då behövde pappa sova, han körde stadsbuss i Örebro och sedan lastbil, han utbildade sig så småningom till Yrkeslärare men han gick hela tiden envist tillbaka till sina lastbilar, han trivdes med det yrket. Jag mins vardagarna i Rynninge som om det bara var mamma och jag, men så var det bara, jag var nog inte ensam på den tiden om att ha en pappa som inte var närvarande, som väl är så var min mamma det vackraste, finaste och det mest närvarande som fans, hon fans alltid där. Mamma var säkert även hon, ung och barnslig men inte när det gällde mig, förövrigt fanns mormor, morfar, farmor och farfar. När jag ser dem i mitt inre upplever jag dem som fyra hörnpelare med mamma och mig i mitten, pappa är faktiskt inte med i den bilden. Det var därför semestrarna på sjön var så viktiga, då var vi en familj, pappa var väldigt närvarande i båten, det var då jag såg mina föräldrar som ett par, som tyckte om varandra och kom överens. När vi var på sjön var vi tre, till vardags var vi två.

Jag kommer skriva mer om pappa, jag behöver det och jag gör det för min skull, men jag hoppas innerligt att ni vill läsa, kommentera gärna, era kommentarer är viktiga. Kanske någon av er har liknande minnen eller upplevelser.

Pappa i ett av hans naturliga element.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...