Jag har inte nämnt mina morföräldrar så mycket, kanske ser ut som om de inte spelade någon större roll i min barndom, joodå, tvärtom, jag spenderade mycket tid hos dem, men det var liksom självklart, de bodde ju i Örebro.

Det var mormor och morfar som tog med mig på resor, jag flög första gången när jag var 5 år, till Gotland, mins vagt att vi klev på planet och enligt min mamma så somnade jag ganska direkt, det var med mormor och morfar. När jag slutade första klass, på sommarlovet, fick jag följa med till Riva del sole i Italien, det var stort på den tiden men morfar var målare och genom BPA fick morfar bra rabatter på resor till bl.a Italien, vi åkte även till Laserra, Arma di taggia och Rimmini. Yes, jag var ett mycket älskat och omhuldat barn, jag hade det omåttligt bra, jag tror det berodde delvis på att jag var ända barnet, jag har inga syskon och även min mamma och pappa var ända barn. I dag tycker jag det är ensamt, jag önskar så att jag hade ett syskon eller flera, Isadora min dotter är också ända barn tyvärr, men visst, det har sina fördelar.

Morfar var målare och mormor jobbade i perioder som bamba tant, för er som inte vet vad en bamba tant är så ska jag förklara det, hon lagade och delade ut mat i skolbespisningen på Holmens skola, numera Mikaelskolan i Örebro, mamma och jag bodde i Baronbackarna från att jag började fjärde klass till jag slutade nian på Holmensskola, så någon gång under mellanstadiet arbetade mormor där samtidigt, det hade sina fördelar, bl.a jag behövde inte äta upp maten och mormor brukade stå i dörröppningen när jag var på väg ut för att stoppa en 50 öring i handen på mig som i sin tur möjliggjorde ett besök på Baronbackarnas konditori där de hade mycket goda punschbollar och krämbullar. Morfar var som sagt målare och arbetade för BPA i Örebro, det hade också sina fördelar, när mamma och jag flyttade in i Baronbackarna ordnade han så vi fick helrenoverat, vilket han även utförde. Morfar var politiskt och fackligt engagerad, han gick ofta på möten och andra sammankomster som hade med hans engagemang att göra. Som jag berättat förut så förekom det bara böcker av arbetarförfattare och tidningen VI hemma hos dem, mormor smygköpte Svensk Damtidning ibland. Mormor och morfar bodde i ett radhus i Hjärsta som morfar själv var med och byggde, det kostade då, 1959, tror jag, 15000:-, ett likadant hus i dag kostar ca 2 mille, men i och med att morfar var med och byggde huset behövde de inte betala någon insatts. Mormor och morfar introducerade mig för teaterns värld, de hade abonnemang på Hjalmar Bergmans teater i Örebro och jag fick följa med i stället för morfar när det var något som passade mig, det var väldigt spännande, framförallt kommer jag ihåg draperiet på den då ganska nya teatern, draperiet var regnbågsfärgat med stora droppar på, kanske att det var på grund av det draperiet som mitt textilintresse grundades.

Mormor och morfar på var sin sida

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...