Ju vuxnare jag blev, ju mer kunde vi prata om vad som hänt, pappa och jag, pappa var väldigt ångerfull, jag kunde ibland säga att ”man måste vara två för att bråka” men han la aldrig någon skuld på mamma, istället ifrågasatte han varför han överhuvudtaget lämnat mamma och mig och hade svårt att förstå sig själv och sina handlingar. Han hade inget egentligt svar varför han inte klarat av att vara ärlig och rak, framförallt mot mamma, han skyllde på omognad, vilket jag kan köpa. Hur som helst manglade vi det som hänt, om och om igen, ofta och sent inpå nätterna, pappa försökte aldrig mörka eller smita undan, när jag ville prata fanns han där. Jag tror att hans samvete gnagde i honom och att hans ökade alkoholintag hade något med det att göra.

Februari 1983 åkte jag till USA och blev kvar i 8 år, jag hade sporadisk kontakt med pappa under den här tiden, via brev och ett och annat telefonsamtal, jag var hemma och hälsade på första gången Julen 86, då gjorde jag en snabbvisit till Helsingborg. Mottagandet upplevde jag som väldigt annorlunda nu, av någon outgrundlig anledning hade jag helt plötsligt en helt annan status p.g.a min USA vistelse,  både pappa och hans kvinna visade stolt upp mig för vänner och grannar, jag trivdes i min nya roll, jag kände mig sedd och viktig, det var skönt. Det visade sig att relationen mellan pappa och ”kvinnan” var på fallrepet, separation och skilsmässa var ett faktum när jag flyttade hem till Sverige igen. Jag var inte glad för det, pappas fru och jag hade vid det här laget hittat något som man kanske kan kalla relation, jag var hemma och hälsade på henne även efter deras skilsmässa, hon och jag hade också långa och nyttiga prat om allt som hänt och hur det hade berört var och en, vi har ingen relation i dag och jag tror inte att vi ska ha det heller.

När jag återigen etablerat mig i Sverige började jag och Isadora att besöka pappa och Helsingborg så ofta vi kunde, nu kunde jag äntligen känna att även jag tillhörde hans värld i Helsingborg, på riktigt, jag kunde ta hur mycket plats jag ville och det var jag som var kvinnan i huset när vi besökte honom. Pappa såg mig igen och vi hade många fina år i ett som vi, Isadora och jag, tyckte var vårt andra paradis vid sidan av mammas och Ivans, Sunnankärr. Vi firade Jul hos mamma och nyår hos pappa, vi var minst två veckor på sommaren hos pappa och även ett och annat sportlov eller Påsklov. Jag hade även ett trevligt och otvunget umgänge med Peter och hans familj, Peter tror jag alltid har upplevt pappa som sin också och nu kändes det bara roligt, självklart och naturligt. Efter ett par år köpte pappa en segelbåt av modell ”Kompis”, i och med det var upprättelsen ett faktum, cirkeln var sluten och jag var överlycklig, pappa var inte så ung längre så vi seglade inga långa bitar. Under 80-talet seglade pappa en hel del, bl.a kappseglade han mellan Tyskland och Sverige, han ägde själv en motorseglare under samma period som han flitigt nyttjade både efter Skåne kusten och Danska kusten. Pappa lärde upp mig till hans, enligt honom själv, bästa gast, vi seglade i Öresund bl.a efter Danska kusten och till Ven, det var helt underbart och jättekul. Vi drömde om och planerade en tur upp till Göteborg och genom Göta kanal och vidare ned efter Svenska östkusten, tillbaka till Helsingborg, tyvärr blev det verklighet av planerna, men det var kul att drömma.

Bara ett par år innan pappa gick bort, bad han mig att jag skulle sprida hans aska i Svartån, vi diskuterade detta ingående, hälften på skoj och hälften på allvar, vi kom så småningom överens om att askan skulle spridas i Hjälmaren, det var enklare att få tillstånd där. 2008, sent på hösten i mörker, regn och rusk, åkte jag, Thomas och mamma med pappa i en miljövänlig urna som upplöses i vatten, ut till Björksundet där vi varit så många gånger med vår båt, vi gick längst ut på bryggan och jag hällde ut askan och slängde i urnan i Hjälmarens vatten, mamma kastade i en vit ros. Det blåste ganska rejält och ironiskt nog hällde jag askan i vattnet åt fel håll, i motvind alltså, med följd att jag fick hälften av askan över mig, så gör bara landkrabbor, pappa fick sig nog ett rejält gott skratt!

Varje gång jag är nära vatten tänker jag att här kan en liten del av pappa finnas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...