Vi hade flyttat från Rynninge till Tengvalsgatan, en splitter ny lägenhet, tre rum och kök med badrum och en modern tvättstuga, mamma var överlycklig. Jag började första klass på Rosta skolan, hade lite svårt att finna mig, men mammas glädje smittade av sig, självklart var det härligt med en ny lägenhet och eget rum. På gården fanns en lekplats med gungor och gungbräde, på vintern fanns det en kulle man kunde åka skidor och pulka på, jag var inte övertygad men det var ok. Jag tror att åren vi bodde på Tengvalsgatan färgades av det som senare hände, så jag vet egentligen inte vad jag tyckte om att bo där.

När separationen var ett faktum, konstaterade mamma att vi inte hade råd att bo kvar på Tengvalsgatan så vi flyttade till en mindre lägenhet i Baronbackarna, en mycket trevligare lägenhet enligt mitt tycke, också en trea, längst ned i ett hörn på Lars Wivallius väg 141, minsta gården i Baronbackarna, liten och trygg tyckte jag, mamma kände sig uttittad och inträngd. Mamma mådde fruktansvärt dåligt av separationen, förutom det jag tidigare skrivit, vände de flesta vänner henne ryggen också, visserligen umgicks de inte med pappa heller, men mamma hade verkligen behövt haft åtminstone kvinnorna kvar som stöd och suport, den enda hon egentligen hade att prata ordentligt med var morfar. Mamma blev en ”outcast”, ett hot mot den rådande tvåsamheten, inget systerskap där inte, men jag kan tycka att det speglar lite vilken typ av vänner mamma hade, inga riktiga vänner.

Här skulle vi nu bygga upp vårt liv igen, skapa nya rutiner och traditioner, försöka finna mening och motivation. Vi flyttade in på sen sommaren och jag började 4 klass på Holmens skola, mamma följde med första dagen och jag blev genast omhändertagen av Irene och Carina, de tog mig under sina vingar och fick mig att känna mig välkommen, även min fina Anna tog hand om mig, jag fick sitta i bänken jämte henne. Anna finns inte längre, hon gick bort 2004 i den avskyvärdaste av sjukdomar, cancer, jag saknar henne och tänker på henne i stort sätt varje dag.

Irene och jag var de enda i klassen som hade frånskilda föräldrar, det skapade ett band mellan oss och vi var så småningom ganska stolta över det. Senare den hösten blev mamma remitterad till Nyhyttan, jag fick bo hos mormor och morfar, så jag kunde fortfarande gå eller cykla till skolan men jag var inte glad, saknade mamma mycket. Vi hälsade på henne en eller två gånger, kommer inte ihåg, men hon kom hem igen strax före Jul, som vi firade hos mammas kusin, vidrigaste Julen i min historia, det var dessutom förövrigt den Julen som jorden skulle gå under enligt media, så allt var verkligen ”ljusblått”, mamma var gråtfärdig, jorden skulle gå under och det enda jag längtade efter var att allt skulle vara som vanligt igen, fy!! Jag vill förövrigt nämna att mammas kusin var min favo släkting  och hennes föräldrar, Gunne och Gösta älskade jag, men det var inte samma sak som jag var van vid, det kändes bara konstigt och fel att vara där, det hade nog varit bättre om vi varit hemma med mormor och morfar i stället. Första åren var svåra, framförallt för mamma, men vi tog oss igenom, det positiva i mammas liv var hennes jobb på Nerikes Allehandas bokföring, hon trivdes väldigt bra där och fick mycket hjälp och stöd från sina arbetskamrater, så småningom fick mamma några väninnor som hon umgicks med och livet rullade på, jag trivdes i skolan, hade en gudomlig lärare, Astrid Matz, hon var ett stöd både för mig och mamma. Rätt som det var hade vi skapat nya traditioner och Jularna blev juliga igen och somrarna härliga, en stor anledning till det var mormor och morfar som dels tog oss på resor till Italien och köpte en sommarstuga med sjötomt vid Väringen, där var vi från tidigt på våren, långt in på hösten, jag fick en egen kanot och vi hade en liten eka med motor, morfar byggde en badbrygga, vi mådde bra! Morfar gick bort 1978, en dag före farmor, jag brukade tänka att morfar fanns kvar på Väringen, att man ibland skulle kunna se honom i ekan med ett drag, och att farmor lagade paltbröd med vitsås åt honom i stugan i väntan på mormor som levde i ytterligare många år, hon blev 93 år.

Jag är så tacksam!!

Jag och min fina, starka mamma, min bästa vän, vad mycket roligt vi har haft och kommer att ha, även i framtiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...