Panikångest, något som många med mig lider av, om man skriver ”panikångest” i google´s sökruta får man ca 387000 resultat, det är ett stort problem för många, det kan vara fruktansvärt handikappande för vissa och kräva år av både terapi och medicinering. Jag tänker inte gå in så mycket på allmänna orsaker till panikångest, men jag delar en länk som jag tyckte var bra och stämmer in på vad jag brukar uppleva, http://www.angest.se/riks/node/4. Mina panikångest attacker skrämmer vettet ur mig varenda gång de dyker upp, trots att jag borde vara både beredd och van vi det här laget, efter som jag haft det, av och ann, sedan jag var 20 år. Den absolut första gången jag fick en panikångest attack satt jag och min dåvarande pojkvän och åt fiskpinnar, remuladsås och potatis, helt plötsligt, mitt i en fiskpinne tugga blev jag alldeles iskall av skräck, för, som jag upplevde då, ingenting, det kändes som om golvet gav vika att gravitationen förändrades, jag tappade fotfästet både psykiskt och fysiskt. Det var verkligen en omvälvande upplevelse. Den närmsta tiden efter denna incident, gick åt att reda ut om jag antingen var på väg att dö eller om jag höll på att bli tokig, den följdes av en period med en ganska djup depression och en fruktansvärt obehaglig verklighetsuppfattning, det var som om hela min verklighet inte var densamma längre, det påminde lite om när jag upptäckte, som 5 åring, att vi faktiskt bor utanpå jorden och inte inuti som jag tidigare trott.

På den tiden, mitten av 70-talet, fanns inte google, det hade nog hjälpt mig en hel del, att få veta att det var många med mig som hade samma problem, men nu fanns inte den möjligheten. I stället fick jag vända mig till vänner och litteratur i ämnet. Jag minns att jag skämdes, jag vågade inte prata med vem som helst, men jag hade en väninna, min bästa vän för övrigt, det visade sig att hon också haft panikångest attacker, men jag hade inte fattat vidden och allvaret i hennes upplevelse, förens jag själv fick uppleva det. Jag hade trott att hon bara var lite extra nervös och orolig ibland, vilket är fullt förståeligt om man aldrig själv upplevt det, det går inte att föreställa sig hur det känns om man inte varit där. ”Ångest” och en ”panikångest attack” är absolut inte samma sak, ångest är när man känner sig lite orolig och olustig över något, det finns för det mesta en tydlig orsak. Panikångest attack är en akut och mycket omvälvande, dramatisk upplevelse som ofta drabbar utan orsak. Att den drabbar utan orsak är en av de egenskaper som gör attacken så otäck, det finns inte något att åtgärda, det finns inte något du kan göra för att det ska bli bättre, förutom att äta ångestdämpande läkemedel förstås, men problemet är ofta att första gången du drabbas har du ofta inte någon medicin i närheten, dessutom tar det alldeles för lång tid innan medicinen verkar.

Pieta