Jag har haft incidenter då och då efter att jag flyttade hem till Sverige från USA, men jag har alltid kunnat hantera det, andning och fokusering, ibland räcker det med att jag gnider tummen mot den andra handen, jag har många knep, men hur som helst har jag kunnat hantera det.

För så där tre år sedan, det var i slutet av en sjukskrivning för utbrändhet, fick jag ett ordentligt återfall, jag vet absolut inte vad orsaken var, jag åt inte fiskpinnar, däremot åt jag kycklinglever dagen innan!? Jag var sliten och trött, dessutom var vi mitt i ett eventuellt husköp och självklart kändes allt väldigt osäkert eftersom jag var på väg ut på arbetsmarknaden igen och jag ville inte tillbaka till lärar yrket. Min man och jag skulle åka till IKEA, på vägen dit fick jag en sådan kraftig attack att jag fick mer eller mindre skrika till min man att stanna bilen, jag rusade ur bilen och försökte att få kontroll, vilket för övrigt inte är att rekommendera, man ska egentligen låta attacken komma och passera av sig själv, enligt experterna, good luck with that!! Skulle vilja se en terapeut lyckas med det konststycket. Den här attacken varade mycket längre en normalt, mer eller mindre intensivt, vi fick vända och skjuta IKEA på framtiden, hemma igen ringde jag till en väninna som jag visste hade ångestdämpande piller, hon och hennes man kom på en timme, sedan sov jag i 20 timmar.

Vad jag inte visste då var att jag har MS, som har påverkat mig mer eller mindre i närmare 15-16 år, vad jag trodde var utmattningssyndrom kanske var det, men det berodde kanske inte på mina fina men mycket bråkiga elever utan till stor del på sjukdomen, jag har förstått att MS kan leda till depression, panikångest och framförallt blir man känsligare mot stress och fortare trött, så min slutsats är att de senaste årens incidenter kanske beror till viss del på sjukdomen, vad vet jag, men det är min teori. Det jag får vara väldigt försiktig med nu förtiden är att jag måste se till att må bra och vara utvilad när jag ska åka bil, helknasigt, men så är det, annars kommer panikångest attacken som ett brev på posten, min hjärna har bestämt sig för att åka bil är fullkomligt livsfarligt! Laga mat är också farligt och diska, jag kan stå vid diskbänken en helt normal eftermiddag och faktiskt riktigt trivas med att doppa händerna i varmt och skönt diskvatten, eller göra köttbullssmet, men då anser min hjärna att jag är i stor fara och reagerar med att skicka in en riktig dunder attack varmed jag måste ta en brake, det kan ibland ta tid innan jag kan fortsätta, kanske vi får lov att införskaffa en diskmaskin, men då får väl hjärnkontoret för sig att diskmaskiner är farliga också, hmmmm, kanske det får bli en hushållerska så jag slipper vistas i köket överhuvudtaget.  

I morgon ska jag avsluta den här serien ångest bloggar, med att berätta lite om tvångstankar eller tics, som ofta hänger ihop med panikångest och depressioner, dom kan vara riktigt underhållande om man ser dom lite på håll.

Jag passar på att dela en länk som delats på FB, jag tyckte den var riktigt bra, läs den gärna.

http://www.helahalsingland.se/allmant/halsingland/kronika-vems-fel-ar-det-att-du-inte-ar-lycklig