Jag har som sagt haft episoder av panikångest attacker sedan jag var 20 år, efter att jag fick det första gången dröjde det kanske något år innan nästa attack kom, det hände när jag och min dåvarande pojkvän var på semester, vi var i ett hus på landet och hade bjudit dit vänner över en helg, jag drack för mycket alkohol en kväll och sov för lite, det utlöste en panikångest attack som varade i en vecka, det är en av de mest fruktansvärda veckor i mitt liv, jag vet inte riktigt hur en psykos fungerar men har jag någonsin varit nära en så var det då. För mycket alkohol är aldrig bra men har du lätt för att få panikångest skall du vara extra försiktig. Det gick över när vi kom hem och jag kom in i de vanliga rutinerna igen. Alkohol och för lite sömn kan utlösa en attack men det är inte det som är roten till det onda, inte i mitt fall, jag har alltid fått kämpa med depression och nedstämdhet, vad det beror på vet jag inte, jag kan bara gissa, men det verkar som om mitt psyke och min kropp reagerar med dessa tillstånd när livet blir extra krångligt, besvikelserna hopar sig och stressen blir hög, eller livskriser av annat slag. Jag är hur som helst inte stresstålig, det märkte jag tydligt när jag arbetade som lärare.

Bara något år efter att jag fick ”semester attacken”, förändrade jag mitt liv radikalt, jag lämnade allt och flyttade till USA, under de 8 år som jag bodde där hade jag inte en enda incident, vilket jag kan tycka är väldigt konstigt, livet där var absolut inte en dans på rosor, jag möttes av många motgångar och problem, men kanske skillnaden var att det var verkliga problem, som man var tvungen att hitta en lösning på, kopplingen mellan mina handlingar och hur mitt liv såg ut blev väldigt tydligt, jag gick till jobbet, som servitris eller bartender, fick min lön i form av dricks direkt efter ett skift, ibland väldigt mycket, ibland lite mindre, man fick helt enkelt lära sig att lägga undan till rullande utgifter. Jag sparade till min första Sverige resa i en glasburk, så jag såg tydligt och klart hur burken blev full. Jag upplevde att jag hade kontroll över mitt eget liv. Om man inte har en inkomstkälla i USA så varken äter eller bor man, så enkelt är det. En annan sak var att jag skapade mitt eget liv utan förväntningar från människor man alltid haft omkring sig, jag startade mitt företag ”Airwear” sålde mina stickade plagg på konsthantverks mässor och fick även ställa ut på Gallerier, jag utvecklades. Detta betyder inte att jag tycker att systemet i USA är bra, när jag bodde där fanns ingen social trygghet över huvud taget, blev jag sjuk på mitt jobb och stannade hemma, hade jag inget jobb, vilket jag surt fick erfara en gång, så jag proppade i mig influensa medicin och arbetade en då, att man sedan smittade ner resten av personalen tog ingen hänsyn till. Neej, jag är både stolt och tacksam över den trygghet vi trots allt har i Sverige, ok, den kanske inte är lika självklar i dag som den var på 70-talet, men den finns.

Vad vill jag nu säga med detta, jo, jag tror att jag behövde ett ”systemskifte” som gjorde att jag omvärderade mig själv, jag upptäckte att jag faktiskt radikalt kunde påverka mitt liv, både i positiv och negativ riktning, det var helt plötsligt bara upp till mig. Resan ”over there” gav mig precis det. Det hade kanske inte spelat någon roll vart jag rest, bara det var tillräckligt långt bort för att bryta med det gamla ett tag, när jag flyttade tillbaka till Sverige hade jag styrka och mådde väldigt bra länge, jag startade ett nytt liv på egen hand med Isadora, det skulle dröja ganska många år innan min gamle vän ”panikattack” skulle infinna sig igen.