Jag är utsvulten på en stor familj, som jag berättat förut är både jag min dotter och mina föräldrar ensambarn, så vi har inte haft någon stor familj direkt, men jag är ganska nöjd nu ändå, det är rätt så jobbigt med mycket folk, men jag tycker alltid att det ser så tjusigt ut när Maria von Trapp raddar upp alla 7 barnen i storleksordning och koordinerad klädsel bakom sig och sjungande travar i väg med sin tjusiga man i spetsen, från Österrike till Schweiz, man glömmer lätt att hon hade både hushållerska, kock och säkert en hel skräldus med städerskor, åtminstone så länge de bodde på slottet i Österrike. Dessutom tror jag, om jag inte mins fel, att hon hade fotriktiga skor på sig.

Hur som helst, när min man och jag nyss träffats var jag det, sugen på stor familj menar jag, och den tiden det märks mest är kring Jul. Andra julen vi firade tillsammans, min man och jag, bestämde jag mig för att nu skulle vi ha en jul med massor av familj, naturligtvis i samråd med berörda parter, att vi skulle fira Jul tillsammans med bägge Thomas (min man) bröder med familjer, jag förstår inte varför jag inte kunde nöja mig med oss två och fem barn, det hade väl varit lagom att börja med. Det hör till saken att vi bodde i ett hus i östra Närke med ett ganska litet och opraktiskt kök, resten av huset hade heller inte så stora ytor, sammanlagt skulle vi bli 18 personer, så enda sättet att få rum hade varit att ordna ett barnbord och ett vuxen bord, i köket och vardagsrummet. Knytkalas skulle det bli och vad jag minns, skulle vi stå för skinkan och potatisen, jag minns inte så väl hur det var, men storartat och märkvärdigt skulle det bli. Jag insisterade även på att vi skulle ha lite Julklappar, eftersom vår ekonomi var ansträngd, så satte jag igång att sticka raggsockor åt alla, jag stickade dag och natt för att hinna klart till Jul, det var ju 36 st. raggsockor som skulle färdigställas, kanske att jag även där hade Maria von Trapp i tankarna, kan hon svänga ihop lekkläder till 7 barn av gamla gardiner över en natt, ska väl jag klara att sticka 18 par ragger på 14 dagar.                                            
                                 Jag hade inga MS symptom då, även om jag faktiskt redan hade MS, så märkte jag inte av någon svaghet i händer och armar som nu. Raggerna blev klara, men jag minns att jag inte hade hunnit fästa trådar på alla, däremot, ju längre det led mot jul, ju mer stressad blev jag och två dagar innan Julafton fick jag ett mindre sammanbrott med högljudda snyftningar och osammanhängande babbel, både Thomas och jag insåg då att det skulle bli väldigt svårt att genomför denna ”dröm jul”, vi hade helt enkelt inte rätt förutsättningar, vi hade tagit oss vatten över huvudet helt enkelt, så vi ställde in julen, jaa, jul blev det ju ändå men var och en på sitt håll. Jag tror inte att någon blev särskilt ledsen, kanske det t.o.m bara var jag som egentligen ville genomföra detta och alla fick faktiskt sina ragger.

Jag tror det var samma jul och dagen före julafton, när lugnet lagt sig och framförallt jag lugnat ned mig lite, jag tror vi hade alla barn hos oss och vi skulle ha ”dan för dan” mys, min man och jag var i Örebro för att handla och även hyra film, vi ville hitta något speciellt eftersom det var dagen före julafton så valet av film var inte så enkelt, tillslut frågade jag min man om hans barn sett Sound of music eller Trollkarlen från Oz, det trodde han inte så det fick bli dessa två, i mitt tycke, mästerverk när det gäller ”må bra” genren. Det var så roligt att introducera dessa filmer för mina bonusbarn, Isadora är uppvuxen med Dorothy och barnen von Trapp, hon fick tidigt följa med farmor och farfar och se musicalen gjord på boken, Trollkarlen från Oz och hon fick Dorothys skor i Julklapp ett år. Här låter det som om Isadora är väldigt blasé och bortskämd…jaa bortskämd, kanske liiiite, men blasé, verkligen inte, hon tycker lika mycket om dessa filmer i dag.

Vi stornjöt allihop av filmerna, jag upplevde det som om jag såg dem för första gången, jag tror Isadora kände samma sak, jag tror t.o.m att vi såg dem en gång till på Julaftonsmorgon. Det är ganska märkvärdigt att få chansen att se sina favorit filmer tillsammans med någon som ser dem för första gången. Första gången jag såg Trollkarlen från Oz var en Jul hemma hos farmor och farfar i Laxå, på deras TV, det var en upplevelse jag aldrig glömmer trots att hela filmen var i svart vit, färg TV var inte uppfunnet ännu, vilket ju på sätt och vis förstörde ande meningen lite, men det man inte vet om…

Så här såg den riktiga Maria von Trapp ut  och här är en bild på hela familjen von Trapp.