I går var det julafton, den började med att vi försov oss, jag skulle ha varit uppe tidigt och gjort saffrans pannkaka, kokat kaffe, skurit upp några skivor skinka och dukat fint, Thomas skulle ha gjort upp en eld i spisen, allt detta skulle ha skett innan Isadora och mamma vaknade! Istället satt mamma i en fåtölj i vardagsrummet och väntade när jag kom upp och Isa var redan vaken. Saffranspannkakan tog längre tid att göra en jag trodde, kaffet svämmade över i kaffeapparaten, stopp i filtret, elden i spisen tog sig inte, skinkan är jag också missnöjd med, den ser ut som om de har pressat ihop en massa spillbitar, ska det vara så!!?? Ok, den är god och salt i smaken men inte så bra som jag tänkt mig. Jag tål inte mycket nu för tiden, kan det vara en följd av sjukdomen? Jag blir så fruktansvärt lätt stressad och mitt humör är väldigt lättpåverkat, jag pendlar mellan hopp och förtvivlan tycker jag, vi borde egentligen åka bort över jul, det verkar inte som om jag klarar trycket längre.

Neej, nu ska jag inte gnälla längre, det blev trots vissa missöden och lite surt humör en jätte fin julmorgon, med mycket mera julklappar en vi planerat, jag fick en Gudrun Sjödén klänning av mamma! och pannkakan blev drömgod, elden tog sig och kaffet räckte. Isadora tog bussen till Degerfors kl 13.45, då blev det tomt och vemodigt men vi ska kanske fika i Örebro på måndag. Julaftonen förlöpte som vanligt med Kalle kl. 15, ett par glas gott vin framför brasan, Julmiddag och Karl-Bertil i kombination med mat koma, vilken vi ökade på med knäck och Mozartkulor. Min make som har åkt på en ordentlig Jul förkylning nattade redan 20.30, mamma däckade kl 21.30, medan jag som är av ett ovanligt segt virke, såg midnattsmässan innan jag stöp, det blir liksom ingen julafton om jag inte får se midnattsmässan.

Jag tänker alltid mycket på farmor under julen, hon var ungefär i min ålder under den perioden jag minns, hon hade ett litet kylskåp, ungefär hälften så stort som ett normalt i dag, hon hade en frysbox nere i källaren, tre trappor ned och ett skafferi som var som ett vanligt köksskåp, hon led av kärlkramp i benen, dålig rygg, hon var tvungen att bära korsett och diabetes, hon tog två sprutor om dagen, ändå var jularna hemma hos henne överdådiga! Hur orkade hon att planera och genomföra en hel julhelg för minst 7 personer!? Hon bakade allt bröd, både matbröd och fika bröd, flera olika sorter, inte bara pepparkakor och lussebröd, hon gjorde sylta och två sorters korv, grynkorv och fläskkorv, lade in sill, stekte köttbullar och revbensspjäll, gjorde egen leverpastej. Jag fattar inte!! På hennes julbord stod alltid ett grishuvud med kristyr och äpple i munnen, jag tyckte det var fint inte läskigt alls. Lutfisken lutade hon själv i ett stort kar i källaren, jag minns hur det såg ut när den torra fisken så småningom blev alldeles vit och skivade sig. Logistiken under juldagarna måste ha varit intensiv, ut och in med all julmat, hitta burkar till alla rester, rusa upp och ned mellan frysboxen och köket, få fram stekpannor och kastruller till allt som skulle värmas, få lutfisksåsen att räcka till alla, kära nån!! Disken måste ha varit monumental. Det skulle dessutom städas, strykas juldukar och gardiner, pyntas, handlas klappar och granen skulle kläs, farmor måste ha varit fullkomligt slut när julen var över. Ni ska heller inte tro att något lämnades åt ödet, allt var planerat och genomfört in i minsta detalj, allt var vackert och smakfullt, maten var otroligt vällagad och god, julklapparna köpta med värme och eftertanke. Det kanske inte är så konstigt att jag känner mig pressad vid jul, jag har en del att leva upp till, det är ju min barndoms jular jag beskriver här och dessa jular är min måttstock, men vad jag inte riktigt förstår är att det ska vara så omöjligt att genomföra med alla hjälpmedel som finns i dag, måste försöka att analysera detta lite närmare, men inte just nu, för nu är det dags att mortla kalvfärs till timbalen, så jag låter er fira jul i fred nu, GOD JUL