Jag tyckte att ”nyandlighet” eller New age var något fantastiskt, en befrielse från alla förtryckande religioner som kräver så mycket och ställer till krig och annat elände i världen, allt var tillåtet och spännande. Redan som barn funderade jag mycket på döden och vad som händer därefter, jag har alltid längtat förtvivlat efter bevis på att livet fortsätter, eller någon form av liv i alla fall och då menar jag inte att vi blir till maskmat och såsmåningom blommor och mat till någon annan diffus livsform, neej det vill/ville jag inte, det räcker inte för mig. Visst vill de flesta att det ska finnas något efter döden? Inte känns det särskilt attraktivt att det bara blir svart och inget mer, finito, god natt och ajöss.

New age erbjuder ett smörgåsbord av olika möjligheter, det är bara att välja och vraka och inte krävs det särskilt mycket heller, bara att man är snäll och käkar vegetarisk mat och är rädd om miljön förstås. Jag kommer aldrig att glömma när jag läste Shirley Maclaines ”Out on a limb” för första gången, har läst den flera gånger och sett filmen. För första gången i mitt liv var jag inte rädd för att dö, jag upplevde att jag genom den boken fick bevis för att livet faktiskt fortsätter efter att vi dör, jag läste, skrattade och grät av lycka om vartannat, ganska absurt att en skönlitterär bok hade en sådan inverkan, men också fantastiskt, jag har faktiskt upplevt, på riktigt, hur det känns att inte vara rädd för att dö.  Jag läste även Kabbala, vilket är en viktig del av den judiska mystiken, Madonna, ni vet, hon är ju Kabbahlist. Jag slukade all litteratur jag kunde komma över, som handlade om själavandring, spiritism, Tarot, you name it, i New York fanns det bokhandlar som bara hade sådan litteratur, jag upplevde verkligen att jag fann tröst och trygghet i New Age världen. Den passade mig och i NY under 80-talet kunde det inte bli mer rätt. Jag försökte mig även på att läsa Bibeln och upplevde väl att Uppenbarelseboken var ju spännande och en del berättelser i GT, men NT var ganska tjatig, speciellt alla dessa evangelier som berättar i stort sätt samma sak. Tyvärr var känslan av att vara odödlig en färskvara, inte som mjölk, mera som en påse mjöl, alltså lite längre hållbarhet en mjölk  , efter ett tag krävde jag svar på fler frågor och dessa frågor ledde så småningom till Sai Baba, jag ville tillhöra något som var lite mer varaktigt och stabilt, ni vet ju hur det slutade.