Jag brukar skämta om att jag inte är konfirmerad men jag är döpt två gånger, jag är barndöpt och vuxendöpt. Barndop gäller inte inom trosrörelsen, man ska kunna ta ett eget personligt beslut om man vill döpa sig och överlämna sig åt Jesus och allt vad det innebär, därför väntar man tills man är äldre, istället för barndop har man ”barnvälsignelse”.

 Jag döptes på Kristet Center ganska snart efter att vi, min man och jag, bestämt oss för att bli medlemmar, det betyder att man samlar ihop några ”nyfrälsta” själar för att sedan leda dem en och en ner i en bassäng med vatten, i bassängen finns en pastor som doppar ned personen i vattnet, man får hålla för näsan, och ber samtidigt en bön. Man har sina egna kläder på sig, inte vita ”klänningar” som i svenska kyrkan. Jag var nr två tror jag i raden av glada nyfrälsta, efter mig kom nog fyra till, jag hade på mig en mörklila sjal, om du läser det här Pia så var det din sjal, och när jag sänktes ned i bassängen färjades vattnet mörklila av min sjal, den fällde något fruktansvärt, så de som kom efter döptes i lila vatten. Då skämdes jag för att jag inte tagit av mig sjalen men i dag tycker jag att det var ganska kul.

Ett par år senare gifte vi oss på KC, det var ett fint bröllop, det är tradition att hemgruppen tar hand om och planerar allt, vi behövde inte göra någonting, bara infinna oss, vi fick 3000: - av våra hemgruppsledare så vi kunde köpa ringar och vi fick massor av fina presenter av vänner och släktingar men också av församlings medlemmar.

Det är svårt att skriva om det här, jag vet att många därute har väldigt bestämda uppfattningar om den här typen av församlingar och ser rött när man nämner namnet Ulf Ekman, det gör inte jag. I dag har Ulf Ekman och hans familj konverterat och blivit katoliker vilket vi också gjorde, eller rättare sagt skulle ha gjort om vi kunnat, anledningen att vi inte kan konvertera är att vi varit gifta förut, vi skulle kunna annullera våra tidigare äktenskap men det är väldigt krångligt och jobbigt för alla involverade så vi har valt att avstå. Jag vill nämna här att vi lämnade KC och började besöka Katolska församlingen i Örebro innan Ulf Ekman konverterade, så det var inte p.g.a honom som vi bröt med trosrörelsen, det var helt och hållet vårat eget beslut.

För mig har ett andligt sökande och att ha en tro alltid varit en självklar del av mitt liv och jag är väldigt glad över den erfarenhet och förståelse jag har fått pga. min kurviga väg genom det andliga landskapet, där fick jag till det  , jag tänker fortsätta på den vägen men nu tror jag inte att den blir lika kurvig som förut.

Både som Sai Baba anhängare och KC medlem har jag mött underbara människor, känt samhörighet, tillhörighet och upplevt att jag varit till nytta. Jag har aldrig känt mig tvingad att göra något som jag själv inte vill men... tyvärr är acceptansen för andra trosuppfattningar, inte ens inom kristendomen, särskilt hög, det var inte så länge sedan man ansåg att katolicismen var lika med djävulen inom frikyrkor och trosrörelser och problemet med små fristående församlingar kan vara att det inte finns något större sammanhang att vända sig till om det blir problem eller missämja i församlingen, pastorn är den högste sedan kommer Gud, pastorn hävdar naturligtvis att han hör Gud och vet vad som är bäst för sin församling men tyvärr är pastorn bara människa.