Den här bilden får mitt hjärta att jubla och snörpas åt på samma gång, kärleken till mina närmaste är tveeggat, det är en källa till djup glädje, stolhet, ömhet och lycka, samtidigt är det förknippat med något bitterljuvt, en släng av dåligt samvete, den ständiga rädslan att något ska hända eller att någon av dem ska fara illa,  jag kanske upplever att jag inte riktigt räcker till, jag kan tom känna ilska och frustration eller bli besviken. Man blir sårbar av att älska någon, så är det bara, det kan vara ett barn, ens livspartner, förälder eller nära vän eller ett husdjur, att älska någon kräver stort mod och även ett visst mått av beslutsamhet, tålamod,tilltro, envishet  och massor av respekt.

När Ebba, hunden på bilden, kom in i våran familjs liv var det i en tid med ganska myckt turbulens, jag hade precis förlorat min styvfar och sedan, tätt efter, min pappa, jag förlorade två världar som förut varit självklara för mig och även för Isadora, min dotter. Det hadde alltid funnits två självklara ställen att åka till; Bergslagen och mamma och min styvfar, ett paradis med precis alla rätta kriterier att fira Jul och midsommar på och pappa i Helsingborg, precis vid stranden och segelbåt, som ni hör har jag varit otroligt priviligerad och det bär jag med mig, jag är så tacksam. Saknaden efter min pappa och min styvfar är enorm, fortfarande.

Hur som helst, Ebba, som är en Bichon Frisée föddes på Påskafton 2009, hon heter igentligen Bihebos Easter Babe och är en mycket liten förnäm dam, i dag 6 år. Jag hade som sagt förlorat fotfästet lite grand när hon kom till oss, men en hundvalp kräver rutiner, långa och kortare promenader vid bestämda tider, borstning, kloklippning, se till så alla skor och väskor man är rädd om är undanplockade, rädda mattorna från kiss och bajs m.m Hon charmade sockorna av oss och alla hon träffade, bokstavligen, hon slet nämligen sockorna av alla som kom hem till oss.

Min pappa hade alltid hundar, han var jägare så jakthundar var en självklar del av hans liv, han älskade sina hundar, mer en han älskade människor, ibland upplevde nog både jag och min dotter det på ett negativt sett. När min pappa dog fanns det en del ouppklarat mellan oss, saker han sagt och gjort som jag inte förstod, jag var ganska arg och bitter. Ebba blev som en bro mellan min pappa och mig, hon hjälpte mig att förstå och förlåta honom, det känns ibland som om min pappa komunicerar med mig genom Ebba, jag hör hur han förmanar mig när det gäller omvårdnad och skötsel av Ebba,  men framförallt har Ebba gjort mitt hjärta större och mjukare hon har fått mig att inse vad oförbehållsam kärlek är. Kärleken till ett djur kan aldrig bli samma sak som kärleken till en annan människa men kärleken till Ebba har utvecklat min förmåga att älska människor och precis där kan jag uppleva att pappa har lärt mig något efter hans död som han inte klarade när han laevde. Tack pappa!

 

Lena

15 september 2015 11:02

Susan, så underbart att få veta vad Ebba betyder för dig! Er villkorslösa kärlek sinsemellan har jag ju sett från första början men resten visste jag inte. Det allra bästa med hunduppfödning är just att kunna glädja flera familjer med detta som en liten vovve kan förmedla i form av lojalitet och kärlek. för många öppnas dörrar som varit stängda. Det är ett stort privilegium att få följa deras liv, något jag verkligen strävar efter.

susan

15 september 2015 12:39

Tack fina Lena:):)!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...