Med MS måste man vara väldigt organiserad, framförallt om man ska göra något utöver det vanliga, allt går i snigelfart och jag har zero stress tolerans. En resa t.ex måste planeras in i minsta detalj och det gäller framförallt med kollektivtrafik som tåg, buss eller flyg.

I slutet av oktober ska jag åka och hälsa på min dotter i Malmö några dagar, jag ska resa med tåg. Det första jag måste göra är att planera resvägen, jag måste känna igen eventuella stationer där jag ska byta tåg, jag måste veta på förhand var hissarna är och om jag måste byta perrong och framförallt, jag måste ha god tid på mig vid varje byte. Jag efterlyser detaljerade planritningar över Sveriges tågstationer på SJs hemsida där man tydligt och klart ser hissar och toaletter. Den bästa vägen för mig är över Mjölby, över Göteborg är otänkbart om jag reser själv, för långa avstånd. Via Mjölby kan jag åka direkt från Lindesberg och ända bytet är i Mjölby. När jag åker söderut måste jag byta perrong och det betyder att man först måste ned en våning och sedan upp igen, ni vet hur det brukar vara. I Mjölby har dom hissar, problemet är att de ganska ofta inte fungerar, jag kan gå i trappor om jag tar ett steg i taget men med mycket packning är det svårt, jag måste ju ha min käpp också. När jag åker norrut sker bytet i Mjölby på samma perrong, God bless Mjölby! Jag åker aldrig en helg, förutom att det brukar vara mycket dyrare, så är det för mycket folk på tåget, då blir jag stressad och det går inte! Jag har ytterligare ett symptom som gör vardagen och resor besvärliga, jag blir pinknödig väldigt ofta och då är det brottom, jag vet precis var alla offentliga toaletter finns i Örebro och Lindesberg men när jag är på en plats jag inte är van vid vet jag inte det och bara det kan göra att jag blir panik pinknödig.  Min plats på tåget måste vara nära en toa och jag måste alltid se till att jag har varit på toa precis innan jag går av tåget i Malmö för annars hinner vi inte hem innan det är dags igen. Sedan var det packningen, allt måste bäras eller dras med höger hand, den andra handen måste vara fri för käppen, ska jag gå ned eller upp för en trappa måste jag hålla mig hårt i ledstången, jag litar inte på mitt högerben, då måste allt bäras med ena handen, har jag ett extra bagage måste jag surra fast det i handtaget på resväskan, hmmm, borde kanske skaffa mig en bra ryggsäck......

Jag älskar Malmö, dels för vattnet, alla stränder och närheten till Danmark och resten av Europa men också för mångfalden och kulturen som utvecklats ur denna mångfald. Malmö är så avslappnat och opretentiöst, det är, precis som Göteborg, en arbetarstad och det känns tycker jag. Malmö är en underbar stad att promenera i, platt, inga backar, det saknar jag, jag kan inte promenera mer en ca 1000 steg, jag har räknat, innan mitt ben total strejkar men i Malmö finns det lösningar, taxi är billigt, fast pris på vardagar och buss kan man åka bekvämt och bra, om man känner för sightseeing kan man ta ringlinjen, det gjorde Isa och jag en gång, fick se väldigt mycket av Malmö från den bussturen, om du vill se Malmö från vattnet kan du åka Malmös motsvarighet till Göteborgs padda, jag anser nog att Malmös vattenvägar är finare en Göteborgs, förlåt!!! Sedan har jag ju en stadig arm att hålla i, min dotter Isadoras  .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mat hållningen har blivit ytterligare komplicerad här hemma eftersom min make bestämt sig för att köra LCHF ett tag, framförallt för att gå ned lite i vikt men också för att få ned sitt blodtryck som visade sig vara farligt högt. LCHF är ju nästan mo...

Jaha då var den dagen över, nu är jag officiellt 60+, den stora dagen flöt fram lugnt och skönt, förutom att jag på eftermiddagen, precis innan kaffe och tårta, började må illa, så maten, det goda vinet och mera tårta blev väldigt sparsamt för min de...

Sixtysomething ”Thirtysomething” var en TV serie, sent 80-tal, tidigt 90-tal om ett gäng individer i trettioårsåldern som skaffade barn, köpte hus, gick igenom kriser, vänstrade, blev kära, kort sagt man fick följa två par och ett antal...

I dag reser Isadora hem till Malmö på riktigt, men det känns än så länge faktiskt helt ok och gårdagens middag för henne och väninnan Linn gick också förvånansvärt bra, trots att jag lagade helstekt regnbågslax med en vegan sås och en varm gräslöksså...

Jag tror inte att jag kan räkna med att bli helt fri från panikångest och depressioner men jag jobbar konstant på att hitta vägar att hantera dessa och slippa läkemedel, jag tror att man kommer längre med det än att döva med mediciner, om man orkar o...